Berättelser om paradiset i Söderhavet

Publicerat av Peter Olséni

2000-12-05 04:03

Efter flera månader av skörbjugg, rutten mat och stormar i den ödsliga vattenöknen var den grönskande ön en drömlik syn. De franska sjömännen på fregatten "La Bodeuse" hade inte sett en kvinna på ett halvår.

Nu möttes de av en mängd kanoter fulla av nästan nakna flickor som bjöd dem att stiga i land.

"Trots våra försiktighetsmått", skrev befälhavaren Louis Antoine de Bougainville, "lyckades en ung flicka klättra ombord ... Obesvärat lät hon sitt kläde falla, och framträdde inför allas ögon just så som Venus visat sig..."

Han kallade ön "Nya Cythere" efter platsen för Venus uppstigande ur vågorna. Han stannade bara i tio dagar, men hans redogörelse för besöket gjorde ett outplånligt intryck på Europa:

"Jag trodde mig ha blivit förflyttad till paradiset", skrev han. "Var vi kom möttes vi av gästfrihet, frid, oskyldig glädje och varje tecken på lycka."

I åtskilliga historiska verk om Stilla havets övärld har gjorts gällande att myten om paradiset i Söderhavet föddes just denna aprildag år 1768 på Tahiti i Franska Polynesien.

Venusbukten på Tahiti har dock ingenting med detta att göra. Den döptes ett år senare av James Cook. Den fick sitt namn efter att han där observerade planeten Venus.

Men också Cook, eller snarare hans besättning, hade "problem". Den store sjöfararen hälsades t ex hjärtligt välkommen på Raiatea av sin gamle vän Orio och dennes sköna dotter Poetua, som genast anordnade erotiska baletter i vilka hon själv var primadonna. På Orios order försåg hans undersåtar även besättningarna regelbundet med stora mängder svin, höns och frukt. Denna färska föda uppskattades av besättningen men lika mycket av skeppsråttorna som förökade sig våldsamt.

Cook försökte bli av med dem genom att lägga ut landgångar i förhoppning om att råttorna skulle begagna tillfället och gå iland. De gjorde de också. Men samtidigt använde stora skaror polynesiska kvinnor landgångarna för att gå ombord på skeppen nattetid. Och matroserna var inte svåra att fresta. Flera av dem rymde sedan till sina kvinnliga vänner. De uppspårades dock av Cook. Straffet blev två dussin piskrapp och bojor så länge fartygen låg kvar.

<--Franska Polynesien / Sällskapsöarna