Historia om Söderhavet

Publicerat av Peter Olséni

2000-12-05 04:28

Med Söderhavet avses i stort det tropiska bältet i Stilla havet, alltså även de mikronesiska öarna och Hawaii norr om ekvatorn. Oceanien är en mer korrekt om än inte lika laddad benämning på regionen.

Vanligen indelas övärlden av bl a språkliga och kulturella skäl i Polynesien, Melanesien och Mikronesien, distinktioner som efter migrationer och i nya politiska sammanhang blir allt mindre relevanta. öarna ligger utspridda över en yta ungefär motsvarande Afrikas, men med en sammanlagd landmassa inte större än Islands.

Söderhavets föreuropeiska historia är till stora delar okänd. De tidigaste besökarna förmedlade många vilseledande missuppfattningar, och själva omfattningen av regionen reser svåra problem. Här finns tusentals öar, många olikartade kulturer och hundratals språk.

För 4 000 - 5 000 år sedan gav sig dagens polynesiers förfäder av från Sydostasien, för att steg för steg och via de sedan länge bebodda öarna i Melanesien söka sig ut i den stora, blå tomheten.

Numera tror knappast någon i forskarvärlden på Thor Heyerdahls teori om Sydamerika som polynesiernas ursprung. Han har rätt i att sötpotatisen på öarna måste ha kommit från Peru, och han visade med Kon-Tiki att det är möjligt att driva med en flotte från Sydamerika till Franska Polynesien, men alla andra spår pekar västerut.

Omkring är 1 000 hade polynesierna befolkat öarna inom triangeln Hawaii - Påskön - Nya Zeeland. Dessa "Soluppgångens vikingar" var historiens största navigatörer. Européerna kom långt senare.

År 1513 blev Vasco Nunez de Balboa den förste att sikta Söderhavet "Mar del Sur". Han tog det i besittning för den spanske kungens räkning. Sex år senare organiserade portugisen Fernao de Magelhaes på Spaniens uppdrag den första världsomseglingen. Han fick kämpa hårt för att föra sitt fartyg genom de sund mellan Sydamerikas fastland och Eldslandet som nu bär hans namn. Man då han såg havet på andra sidan var det lugnt och stilla och han döpte det till Mar Pacifico - Stilla havet.

Själv kom Magellan inte längre än till Filippinerna, så den förste världsomseglaren var egentligen Juan Sebastian d´Elcano, som fortsatte västerut sedan hans befälhavare blivit dödad. Stilla havet var inte längre en gåta, men det skulle dröja länge innan den stora vattenkontinenten var kartlagd.

De flesta ögrupper har varit koloniala bakvatten under bl a Spanien, Tyskland, Japan och Storbritannien. Frankrike och USA är ännu ett slags kolonialmakter i Stilla havet. Det politiska livet i de unga staterna präglas av en blandning av nationalism och rester av koloniala och traditionella strukturer. Resurserna är små, kyrkans inflytande stort och biståndsberoendet grundmurat.

Kollektivet och storfamiljen är ännu basen i ösamhällena, men urbanisering och emigration håller snabbt på att förändra bilden.

Text: Erling Matz

<-- Franska Polynesien Tips om guideböcker och skönlitteratur -->