Snedvriden konkurrens kring båtbottentvättar

"Kommunerna tolkar regelverket för att bygga bottentvättanläggningar som används för att hålla botten på fritidsbåtar rena helt olika. Det som är helt okej i en kommun kan vara förbjudet i en annan. Och snart kanske investeringarna blir helt värdelösa, om regeringens förslag går igenom".
Det skriver Mats Eriksson, VD på Sweboat i ett debattinlägg.

Ett bra, tydligt och enhetligt regelverk är en förutsättning för att en verksamhet ska kunna utvecklas och blomstra. Ett dåligt regelverk, eller som här olika regelverk i olika kommuner, har motsatt effekt. Så ser verkligheten ut när det när det gäller kraven på båtbottentvättar i landets kommuner.

Båtlivet, som är en av landets största folkrörelser, bygger på tillgången till en ren skärgård. Ett rent vatten är en grundförutsättning för båtlivet och alla de cirka 2 miljoner människor som färdas i cirka 800 000 fritidsbåtar varje sommar. Båtfolket har alltid velat skydda dessa naturintressen, framförallt vad gäller rent vatten.

För att hålla beväxning borta från båtbotten målar man den varje vår med någon form av giftfärg eller annat som inte alger och havstulpaner vill fästa på. Och varje höst tar man upp sina båtar på båtklubbar eller marinor och spolar dem rena. För att färgen inte ska rinna ut i vattnet görs det på så kallade spolplattor, en cementerad platta med avrinning till en trekammarbrunn. Där samlas smutsvattnet upp och renas innan det återförs till havet igen.

Sedan 1999 har varje kommun rätt att sätta upp sitt eget regelverk för tillstånd att bygga spolplattor. Det har medfört att det finns en mängd regelverk. De olika regelverken gör att ett företag eller en båtklubb i en kommun kan komma undan med halva kostnaden för att bygga en tvättanläggning medan företag i en angränsande kommun kan tvingas betala dubbelt så mycket, eller inte ens får bygga en spolplatta. Investeringskostnaderna för att anlägga en spolplatta kan variera mellan 200 000 till 500 000 SEK visar det sig. En skillnad som inte kan accepteras.

Konsekvensen är att marinor och klubbar i olika kommuner, trots att de ligger väldigt nära varandra, konkurrerar på olika villkor.

Att ge maximal service till sina kunder är avgörande för om de i dag hårt pressade marinorna ska kunna klara av sin verksamhet. Ett minskat båtköpande, som är en konsekvens av finanskrisen, bidrar inte till att göra det lättare för vare sig dem som livnär sig på att ge sina kunder den bästa servicen eller för vår havsmiljö som redan är hårt miljöbelastad.

Från Sweboat, som organiserar den svenska båtbranschen med 2 000 näringsidkare samt från landets cirka 1 500 båtklubbar med omkring 300 000 medlemmar, kräver man därför att regelverken nu ses över på en nationell nivå.

Dessutom måste regeringen snarast göra klart om det blir ett totalförbud för gift i bottenfärger för fritidsbåtar. Ett sådant diskuteras och finns med i den proposition som ligger klar. I så fall är ju alla investeringar kastade i sjön i alla fall.

Mats Eriksson, VD på Sweboat, Båtbranschens Riksförbund

Tweet

Dela med dig av den har artikeln via mejl

Publicerad: 2009-07-02

Skriv ut text