Lyxliv vs blöta brallor och höga farter

Lisa mönstrar på ett riktigt fartmonster, VO 70:an Green Dragon, och tar sikte på Dominikanska republiken. Trots att Swanlyxen ersatts av svettiga hängkojer och blöta brallor älskar hon tillvaron.

25:e januari, 13.00 lokal tid – Karibiska havet

Okej, snabba ryck. Idag har jag varit ombord på Shamrock Challenger, aka True North (mer känd som Green Dragon från Volvo Ocean Race 2008-2009) i lite mer än ett dygn. Vilken båt!

Vi lämnade Antigua och gänget på Swan 80:an Berenice igår morse efter en långdragen process hos immigrationsverket och tullen. Nu, 26 timmar senare, har vi avverkat 300 sjömil.

Förberedelser när båten fortfarande ligger vid Antigua bland alla lyxjakter.

Vi håller rak kurs mot Dominikanska republiken och trots att vi försöker ta det lugnt så snittar vi strax över 15 knop. Med den här farten är vi framme vid midnatt, inte optimalt men jag njuter varje sekund! Det sjunger i hjärtat varje gång vi tar en våg och surfar iväg över 20 knop.

Båten, en Volvo Open 70, är ute på promotionturné för Dubai som potentiell värdstad för världsutställningen 2020. Andra städer som ansökt om att få stå värd för utställningen är Ryssland, Brasilien, Thailand och Turkiet. Turnéns slogan är ”Connecting minds – creating the future” och syftar till att fiska röster från olika länders delegater vid omröstningen i november 2013. Varje land, oavsett storlek, har tydligen en röst, så att segla runt i Karibien och senare ut i Stilla havet är kanske en vinnande strategi. Det visar sig.

Sista seglingsäventyret
Att jag kom med var en ren slump, jag träffade besättningen under mellandagarna på Bequia och när vi kom till Antigua visade det sig att min skeppare på Berenice har seglat med en av killarna ombord. Just nu verkar det omöjligt att hitta bra flyg ut från Antigua och eftersom jag inte har bråttom någonstans och var hemskt sugen på ett sista seglingsäventyr (för den här gången) så bestämdes det att jag fick segla med till Dominikanska för att sedan flyga upp till New York och vidare hem.

Att fungera ombord på en VO 70 kräver att man klarar av trånga och mörka, varma och illaluktande utrymmen.

Anyways, vi är nio med mig ombord, två par från Nya Zeeland, en till kiwi, ett par unga killar från Irland och en brasiliansk fotograf. Ett kul och ungt gäng som skrattar mycket och lever rövare om nätterna.

Ombord på en VO 70 är man i princip aldrig torr. Det behöver inte blåsa mycket för att vatten ska slungas upp på däck och under däck är det alltid varmt och fuktigt på Karibiska breddgrader.

Livet ombord på en avskalad kolfiberracer skiljer sig mycket från det bekväma liv jag levt de senaste veckorna. Vi sover i hängkojer i taket, det är mörkt och trångt och en total avsaknad av ”piff”. Raka motsatsen till Swanen med andra ord. Men åh så mycket jag tycker om det!