Inte sedan Karl XII virrade kring i norra Bohuslän och anföll Norge har det varit så dålig stämning mellan oss svenskar och brödrafolket i väst. Och det var nästan trehundra år sen. Så här låter det i dag: "Norrmännen invaderar skärgården från Fjällbacka till Strömstad. Det norska båtfolket saknar båthyfs. De brer ut sig i naturhamnar, kånkar upp en massa stolar och bord och för ett jäkla oväsen." Vår krönikör Erling Matz, döpt efter en norsk motståndsman, håller delvis med, men ger också en kulturhistorisk förklaring.
En stämningsfull bild. Solnedgång i norra Bohuslän – Trinisla närmare bestämt. Stämningsfull om det inte vore för stolarna. Jag visar bilden för en västkustseglare. ”Det måste ligga en norsk båt nedanför”, säger han, som om det vore en självklarhet. Sånt är ryktet. Norrmän släpar upp vilstolar på bästa platsen så fort de förtöjt. Stolarna får sen stå där tills det är dags att segla vidare dan därpå. Stolarna mutar in ett område och markerar som en pitbull: Kom inte hit! Det här är mitt!
Och visst var det en norsk båt som låg nedanför. Och stolarna stod där timme efter timme – oftast utan båtägaren i närheten. Visst finns det svenskar som är lika egoistiska och som tar för sig på samma snaskiga vis. Men i norra Bohuslän är det krig i juli och början av augusti.
Många svenska båtfarare tycker i dag genuint illa om den norska båtkulturen – eller ska vi säga bristen på kultur och allmänt båthyfs. Skärgården är trång, särskilt i norra Bohuslän, och förtöjningsplatserna begränsade. Då gäller det att dela med sig och ta så liten plats som möjligt. Att inte bre ut sig. Så är det alltför sällan i dag – tyvärr.
Men låt oss se på grannfejder i ett lite vidare perspektiv. Grannbyar, grannstäder, grannländer har alltid konkurrerat och fabulerat. Det finns alltså också en kulturell förklaring till animositeten. Orust och Tjörn har alltid legat i luven på varandra. Ökända är slagsmålen mellan Orust och Tjörns kompanier när de marscherade till Backamo för att öva. Att slå ihop de två till en kommun är otänkbart än i dag. Och vi är inte bättre på ostkusten. Stockholmarna har i århundraden berättat taskiga historier om tokarna i Södertälje. Och det finns massor med andra exempel på grannosämja i svensk kulturhistoria.
Häromdagen fick jag hem British Cruising Associations tidning. Där stod en lång artikel som handlade om hur usla fransmännen är på att hantera sina båtar.
Den brittiske seglaren Tevor Taylor konstaterar först att fransmän avgudar sina seglande idoler: Eric Tabarly, Bernard Moitessier, Isabelle Autissier och många andra. Men, frågar han sen: ”Hur kan det då komma sig att de är så hopplösa när det gäller att hantera de egna båtarna?”
Taylor tror att det är ”det galliska sinnet”, samma sinne som gör fransmännen till Europas sämsta bilförare. Allt enligt den brittiske seglaren alltså. Och han konstaterar det utan minsta tvekan. Som om det vore en vetenskaplig sanning. En fransman kan möjligen glädja sig åt att han bara utnämner dem till Europas sämsta bilförare, inte världens.
”Men varför tar fransmännen med sig bilvansinnet till båten?” Frågar han sen. Därefter ger han en färgstark beskrivning av båtlivet i en fransk gästhamn. Här några av hans exempel:
”Att komma glidande lugnt och värdigt existerar inte”, säger han. ”En fransman som ska lägga till kommer infarande för full gas. Strax innan katastrofen är ett faktum drar han på full back. Och sen fram. Och så back. Sen hugger fransmannen tag i närmsta båt, gärna med hjälp av en gammal rostig båtshake. Fendrar, om sådana över huvud taget finns, sitter alltid på fel sida och på fel höjd. Och först vid kaj börjar fransmannen försöka få ordning på sina förtöjningstampar. De är trassliga som kokt spagetti.”
Berättelsen om de klantiga fransmännen upptar ett tätskrivet tidningsuppslag. På senare år har jag seglat ganska mycket både i Frankrike och England och känner inte riktigt igen beskrivningen. Men kanske går det att överföra till kriget i norra Bohuslän. Kanske är det inte fullt så illa utan mera ett uttryck av en gammal folktradition.
Skriv gärna en kommentar och berätta. Och du som vill kan ju alltid lyssna på Hasse och Tages Norgevisa:
Jag håller med Erling. Det vill till att man är snabb för att få plats på hällarna där uppe...
2012-02-08 12:19:07
|
Pelle
Underbart Erling! Norrmän och fransoser är ett förfärligt pack. Det är en styggelse att dom hittade olja och är så rika att dom köper båtar och åker runt vår kust. Men en dag genom guds försyn kommer oljan att ta slut och då kommer norrmännen sluta att åka båt till vårat fina land. Sedan får man tacka samma gud att frassarna är usla på att åka båt så att dom inte kommer hit.
2012-02-08 19:54:16
|
svein
Hahaha, dere svensker er morsomme! Oljen vil ikke ta slut med det første....har du ikke fått med deg Statoils seneste funn...torsken hos dere tar nog slutt før oljen her. Men du kan få pusse båten min når jeg kjører ned for å hente 'brudar' de liker best gutter med penger vet du....:-D
2012-02-08 21:32:25
|
Jessica
Jag har såklart sett norrmän bete sig som riktiga grisar. Ankomma sent till Smögen med 50+ och helt enkelt vänt ut att upp mot 10 båtar, minst, ska flytta på sig för att jättebåten skulle in till privat lånad plats långt inne i rännan. Men summerat tycker jag norrmännen ofta uppvisar ett bra sjömannaskap, hjälpsamma och omtänksamma. Däremot tycker jag faktiskt att en annan grupp utmärker sig som snorkiga och otrevliga besserwisseregon ute i Skärgården och det är göteborgarna. Klagar, gnäller och anser sig veta bäst om det mesta. Låter sina ungar köra hej vilt med jollarna utan att ta hänsyn till störande oljud och svall.
2012-02-09 08:56:26
|
St. Einar
Har aldri blitt negativt mottatt på Sveriges vestkyst når jeg kommer glidende med min Nordisk Kryssare (klassisk treseiler), men svin finns i alle land...også blandt svensker på båtbesøk i Norge. Har heller aldri hørt en eneste svenske klage over alle tusenlappene jeg legger igjen i Bohuslän hver eneste sommer.
Så ta livet med et smil og vær venner, folkens!
2012-02-09 12:41:00
|
Pål
- Fint med friske tanker
Dette innlegget til Erling Matz gjør seg bemerket i norske båtblader, og for å være ærlig så er det lite tilsvarende om svenskene i norske farvann. Jeg tror rett og slett svenskene ønskes velkommen hele vegen - og det selv om de ikke alltid gjør helt som vi er vant til i alle saker. Territorieplassering av effekter er jo ikke så lurt - det er sikket alle enige i. Har "plaget" svenskene i mange år etterhvert og har tenkt å fortsette med det, og bra er vel det for ellers får dere jo ingenting å klage på.......Mvh Pål - Seiler uten stol.
2012-02-09 13:24:06
|
Hans
- På tiden
Mycket bra att Erling tar upp detta spörsmål. Jag umgås gärna med vänner från Norge och besöker med nöje detta vackra land. Men när norrmän sommartid ockuperar Bohuslän så passeras alla gränser vad gäller anständighet. Det är inte ett lokalt problem i norra Bohuslän utan längs hela kuststräckan från Göteborg och norr ut. I t.ex. Marstrand så uppträder många helt sanslöst. Vi som med stort nöje seglat i Bohuslän under många år känner oss nu utestängda från den skärgård vi värdesätter så högt. Dessvärre har jag inget förslag till hur anständigheten och ett hänsynsfullt beteende skall återupprättas. Varför skall så många norrmän med alldeles för stora motorbåtar invadera Bohuslän varje sommar? Stanna kvar i Norge och sätt kursen mot Sörlandet i stället.
2012-02-09 13:25:30
|
Lasse Kristiansen
- Norbaggar i Bohuslän
Skitfolk er skitfolk om dom er svenska eller normenn.
Men ut av den pengesterke Oslofjorden er det lit kort vei til herlige Bohuslän. Og da blir dere svensker dessverre utsatt for rikdommens kvalmende bakside.
Jeg elsker det svenske båtlivet og den kultur som finns i uthavnar och øyer. Og jeg kommer tilbake i den tro at jeg blir vurdert for hvem jeg er og hva jeg gjør og ikke hva en kaksig nordmann gjorde forrige vecka.
2012-02-10 14:08:16
|
Tom
Det er ikke spesielt sympatisk å generalisere
alle normenn som noen prøver.
Etter mange år på sjøen i Norge og Bohuslän har jeg nå kjøpt "stuga" på bestkusten, og oppfatter meg mer velkommen på land enn mange normenn tydligvis blir på sjøen.
Kaksiga tullinger finnes både blandt normenn og svensker.
La oss ha respekt for hverandre og oppføre oss ordentlig,legge avendsjukan til side. Vi som greier det kan riste på hodet i stille protest av de som ikke greier det.
Da blir det nok en fin sommer i vakra Bohuslän!
2012-02-12 09:32:44
|
Audun Gjhøstein
- Kystkultur under press
Vår felles fine kystkultur er under økonomisk press. Vår gode felles kystkultur preget av hjelsomhet, gjestfrihet,varsom ferdsel, hensynfullhet og respekt for vertsland og lokalbefolkning, trues av uvitende nyrike med alt for store båter og for liten forståelse for den kulturarv som gjør friheten i skjærgården så unik. Jeg tror det er på tide at vi lager noen "kystvettregler" som kan hjelpe nykommerne å tilpasse seg og danne en almen akseptert referanse for hvilken oppførsel vi forventer i skjærgård og uthavn. Vår svensk-norske skjærgård er unik. Dette burde være felles prosjekt for seilforbundene i Sverige og Norge.
2012-02-14 17:44:42
|
Bosse
- For mange tullinger
Vi har seglat i Bohuslän sedan 1990 av och till. Första gången och några år framåt fanns det gott om plats i skärgården. 2001 flyttade vi västerut och kunde segla varje sommar på Västkusten. Dock märktes en markant ökning av norska båtar, och tyvärr allt för ofta med otrevliga människor ombord. Jag har seglat en hel del i norska farvatten från Svinesund till Ålesund och där bara träffat trevliga norrmän och kvinnor. Dessutom är den norska kusten något av det finaste som finns inom räckvidden för en sommarsemester. Det kan jag verkligen rekomendera till er som klagar på trängseln i Bohuslän. Så jäkla fin är inte den svenska kusten att den inte går att byta ut mot Norge. Sörlandet är dessutom väligt båtfattigt, speciellt söderut. För att inte tala om hur vackert och gott om plats det är när man rundat upp vid Lindesnäs. Så packa båten med billig svensk mat och lägg kursen västvart.
Det verkar som om många norrmän byter skepnad så fort de kommer utanför sitt eget l...
Jag håller med Erling. Det vill till att man är snabb för att få plats på hällarna där uppe...