Curt Gelin seglar i Södra Oceanen, eller?

När vanliga seglare minglade på glöggpartyn under luciahelgen, gav vi, ett tappert sällskap om 23 personer i fyra båtar oss ut på årets extraordinära seglingsäventyr i Stockholms skärgård. Prognosen var värre än någonsin tidigare på denna traditionssegling. I 17- 21 m/sek SO och temperatur runt nollan ger sig få ut i med vett och vilje och få skulle drömma om att göra det på lucia.

Men sagt var sagt, julbordet i Sandhamn beställt sedan ett år och seglingen på just lucialördagen en tradition. Alltså kastade vi loss från Rindö när grådagern gav så pass ljus att det gick att utskilja skären. Utanför Vaxholm satte vi segel och kryssade ut till starten vid fyren Sandö Sugga.

Upphovet till denna kylslagna segling är att för fem år sedan möttes charterbåtsseglarna Roger Granath och Jan Österman händelsevis i Sandhamn. Båda hade seglat dit för att äta julbord. Och som ofta när seglare möts, uppstod resonemang om vilken båt som är snabbast.

– Låt oss mötas nästa Lucia och kappsegla till Sandhamn. Jag sätter upp en pokal, sade Jans gast tillika denne berättare.

Och så blev det, på luciadagen 2008 möttes Roger med sin Jeanneau 51 och Jan med sin Bavaria 47 utanför Sollenkroka. Start prick tolv, ut på Kanholmsfjärden och mål i Sandhamnshålet.

Jeanneau 51:an vann, men revanschlusta ledde till nytt möte nästa år. Och då ville fler vara med på Lucia Frost Bite Race. Åtta båtar med över 50 personer kom till start och för att alla skulle få plats vid julbordet, blev målet Smådalarö. Deltagarantalet gladde, men gemytet vart inte som i Sandhamn. Därför gäller Sandhamn och Värdshuset sedan dess.

Oddsen i Lucia Frost Bite Race är inte jämna, årets fyra båtar – Jonas Sandbergs First 50 Niklas Heurlins Oceanis 54, Rogers Jeanneau 51, och Bosse Sjödins och Jan Östermans Oceanis 500 skiljer stort i fart. Men SRS-talet är underordnat, poängen är att segla till julbordet i Sandhamn.

Och planen fungerar, för som alltid gäller det att vara med i starten. I år missade First 50:an tiden och Oceanis 54:an sinkades av problem med andra revet. Men Jeanneau 51:an med Roger och Oceanis 50:an med Bosse prickade tolvslaget, de tillochmed trängdes vid lovartsmärket.

Att kortkryssa med fyra 50-fotare genom skärgården i kuling och kyla blev kämpigt, men spännande, skönt och en humörhöjare av rang. 17 – 20 m/sek blev dock mycket för alla. First 50:an tog ner storen då andra revet inte var idraget och kryssade i hel åtta knop för bara focken. Övriga rullade in seglen till näsduksstorlek för att balansera vindtrycket.

Att segla så fort bland snöklädda skär blev rena blindnavigeringen – allt såg likadant ut. Utan plotter hade det varit omöjligt att veta vägen och den var extra trygg när lågtrycket tog i för fullt med 25 m/sek nån timma efter start. Snöyra, dis, ryksjö och all vind gav dålig sikt. Förutseende nog var målet vid Stora Kanholmen och där vi kunde starta motorn.

På Kanan gick sjön grov, båtarna dök i sjöarna trots sin storlek, vågorna bröt över däcket, det stampade rejält och farten var tidvis bara fyra knop. Ryksjön krävde att rorsman hade goggles som på en VO – båt i södra Oceanen.
Efter att klarat Kanan, hittat Sandhamnshålet och förtöjt så långt in det gick i hamnen för att få lä, blev det glögg och pepparkakor hos Roger, hans Mimmi och deras telningar. Nytt rekord slogs när 23 seglare minglade samtidigt i deras 51-fotare.
Som värdig avslutning avnjöts julbordet, värdshusvärden Lars Wickström kom och tog i hand och önskade god jul. Och till desserten blev det prisutdelning.

Curres Cup gick för andra gången till Roger Granath. Men årets medalj gick till hans Mimmi för att deras Ted fyra månader och femårige Max är de yngsta någonsin, som seglat till Sandhamn på lucia.

Curt ”Curre” Gelin har arbetat som båtjournalist sedan 60-talet och om ni missat något av hans verk har han samlat alla testade båtar i en bok. Helt klart ett bra julklappstips. Skicka Curre ett mejl om ni vill köpa.