"Försök tänka på något roligt"

Båtliv & Psyke

Varför klarar vissa personer svåra och besvärliga situationer bättre än andra?
Hasse Bauer sökte svar hos Åke Pålshammar, filosofie doktor vid Uppsala Universitet

Varför klarar vissa personer svåra och besvärliga situationer bättre än andra? Trots att de har samma fysiska förutsättningar, lika stor erfarenhet och att det inte finns någon större skillnad i ålder?

"Det handlar givetvis om personlighet, tidiga erfarenheter, tron på sig själv men också om biologiska skillnader i hjärnan, om balansen mellan kontroll- och känslodelar i hjärnan. Till exempel att ha en förmåga att dämpa, kontrollera eller omvandla rädslan. Även stresskänslighet och attityder spelar roll.", säger Åke Pålshammar, filosofie doktor och universitetslektor vid Uppsala Universitet.

"Med undantag av attityder är det mesta av detta en blandning av arv, tidig påverkan - till och med i fosterstadiet - och senare träning och allmän utveckling."

Biologiska skillnader i hjärnan, balansen mellan kontroll- och känslodelar är något som Åke Pålshammar lyfter fram. Inom den forskningen har det hänt mycket den senaste tiden och den får allt större uppmärksamhet.

I boken "Descartes misstag" tar Antonio Damasio, professor i neurologi i USA, ett drastiskt exempel som utgångspunkt för att förklara vad som kan hända med moral, medkänsla, hänsynsfullhet och ansvarstagande. En omtyckt och uppskattad järnvägsarbetare i USA fick i mitten av 1800-talet främre delen av skallen genomborrad av en tre centimeter tjock järnstång. Mirakulöst nog återhämtade han sig snabbt efter olyckan.

Han var lika stark som tidigare och hans minne, intellekt och inlärningsförmåga fungerade i stort sätt som före olyckan. Men med sunda förnuftet och känslolivet blev det bara sämre och sämre.
Damasio och många andra hjärnforskare har på nutida patienter upplevt liknande symptomen, att skador i hjärnans pannlober - den prefontala hjärnbarken - ofta ger brist på känslor, skapar ett irrationellt beteende och oförmåga att planera sitt liv.

"Den prefrontala hjärnbarken är något av kaptenen ombord på en segelbåt, säger Åke Pålshammar."Om den är välutvecklad kan den få hela hjärnan och kroppen att fungera ändamålsenligt genom att fatta bra beslut. Om den är svagt utvecklad kan känslodelen ta överhand."

Finns det någon del i hjärnan som är kopplad till uthållighet och i så fall var?
"Uthållighet och djävlar anamma vet vi inte riktigt var det sitter i hjärnan. Fokuserings-förmågan däremot finns framför allt i den främre delen av hjärnan, men många delar är inblandade i de fantastiska nätverk av nervceller och strukturer som finns i hjärnans känslosystem, även kallat det limbiska systemet.
Kraft och energi kommer via den primitiva hjärnstammen, men också via känslosystemet och den prefrontala hjärnbarken. Med den kan du medvetet styra resten av kroppen, till exempel till att utföra stordåd.

Hur kommer det sig att vissa människor söker "adrenalinkickar", det vill säga när någon kastar sig ut för stup med fallskärm, ger sig ut på Volvo Ocean Race eller liknande?
"Vissa personer har en genetisk baserad tendens att söka spänning mer än andra och behöver därför denna extra adrenalinkick för att uppnå hög aktivering i hjärnan. Denna höga aktivering ger upplevelser av behag - något som även kan komma för andra inte lika spänningssökande personer - efter det att spänningen släppt. Det blir en slags behaglig avspänning, som understöds av signalämnen och hormoner, till exempel dopamin och oxytocin.
När hög spänning upplevs njutbart och behagligt engageras även det relativt omfattande endorfinsystemet och särskilda belöningskärnor belägna ganska långt ner i hjärnan.
Man kan tillägga att hjärnan dels vänjer sig vid kickar, så den behöver lite kraftfullare stimulans eller utmaning nästa gång, dels att dessa kickar kan bli till ett slags beroende.

Har äventyrslystna kvinnor mer testosteron än mer vanliga kvinnor?
"Jag tror, utan att för tillfället ha någon rapport att referera till, att testosteronhalt har betydelse för både män och kvinnor. Att bli aggressiv kan vara ett känslotillstånd med mycket energi i som gynnar överlevnad i kritiska situationer men som även inspirerar till viss typ av aktivitet framför en annan."

Människor har olika nivåer på smärt-trösklar. Vad beror det på?
Hög kortisolhalt (stresshormon) och adrenalinnivå kan vara genetiskt betingad, men är ofta även erfarenhetsbaserad, till och med från tidig ålder, och bidrar till att man känner mindre smärta. En viss attityd och träning i att inte känna efter bidrar också. Det finns även fler smärtrelaterade faktorer.

En människa med överdrivet positiv självbild kan "falla igenom" och tappa gruppens förtroende när hon utsätter sig för en ny miljö. Till exempel; Den självsäkre chefen som hyr en segelbåt och ger sig iväg tillsammans med några arbetskamrater.
En stark självbild kan behövas för att ta sig fram. Tyvärr bidrar den bilden också till att man tror sig vara omnipotent - vilket snabbt visar sig vara en "lögn" eller illusion som brister när man hamnar utanför sitt normala kompetens- och verksamhetsområde.
Att bara omge sig med så kallade ja-sägare kan bli förledande. Alla behöver en slags djävulens advokat eller någon som sitter på axeln och säger att man inte är odödlig. Vissa förstår detta av sig själv - de med en välutvecklad personlig mognad och kan vara ödmjuka där så är påkallat.
För andra blir det fritt fall i situationer du beskriver ? till exempel i en segelbåt."

Finns det några knep eller tips på hur man faktiskt klarar den där långa och kalla, sega och blöta kryssen - rent mentalt - utan att gnälla?
"Försök tänka på något roligt och härligt, på något man tycker om eller på någon man har kär. Då orkar man lite till!"

Artikeln är en kortad variant av en som tidigare har publicerats i Tidningen På Kryss