Atmosfärens fysik - del 1

Man kan kalla meteorologin atmosfärens fysik. Ordet meteorologi kommer av grekiskans meteoros som betyder "i luften befintlig" och logos som betyder "lära".

För att förutsäga vädret över en viss plats måste man känna till vädret i ett stort område kring platsen. Viktigt är då: temperatur, vindar, luftfuktighet och lufttryck. Genom att studera moln, siktförhållanden och ta hänsyn till årstiden kan man göra hyfsade korttidsprognoser.

För att göra prognoser på ett dygn eller längre behövs datormodeller som beräknar lufttryck, temperaturer m.m. med hjälp av fysikaliska ekvationer.

Ju längre prognosen skall vara, desto större område måste man titta på. Det är dessutom viktigt att man känner till atmosfärens tillstånd med god noggrannhet. En liten felbedömning kan helt tillintetgöra prognosens kvalitet, medan andra situationer är mer stabila och metoden "samma väder som igår..." är då en god förutsägelse.

Solen är drivkälla

Vid de flesta processer i atmosfären överförs energi från en form till en annan. Solen fungerar som drivkälla. Värme tillförs atmosfären framför allt i tropikerna medan det från polarområdena strålar ut betydligt mer energi än det strålar in.

En kontinuerlig transport av värme från tropikerna mot polerna ser till att upprätthålla balansen så att inte värmen i tropikerna ökar oupphörligt samtidigt som den minskar vid polerna. Denna värmetransport styr till stor del de storskaliga strömningsmönstren i lufthavet. Solen är alltså den primära drivkällan till det väder vi upplever.

Det finns många andra mekanismer som driver vädret, en av de viktigaste är frigörandet av latent (dold) energi då vattenånga kondenserar till flytande vatten exempelvis i form av moln- eller regndroppar. Det är denna process som kan få ett beskedligt cumulusmoln att skena iväg och bli ett mäktigt cumulunimbus med åska och regnskurar eller hagel.

Läs de andra delarna av hamnen.se Väderskola:

2. Vågor i luften
3. Mer om luftmassor
4. Fronter i teori och verklighet
5. Vindar, tryck och turbulens
6. Vindar, venturi och vindskjuvning