Du är här:Hem Artiklar Debatt Bottenfärgsforskaren svarar på hårda kritiken

Bottenfärgsforskaren svarar på hårda kritiken

Debatt bottenbehandlingHär svarar Britta Eklund på kritiken som hävdar att hennes forskning är "undermålig" och att den står till grund för Miljöförvaltningens påtryckningar mot båtägare att blästra sina skrov.

Det är grava anklagelser som Svante Bahrton anför mot mig. Han nämner inte mitt namn men väl mitt företag så det är inte svårt att lista ut att det handlar om mig, Britta Eklund.

Läs Svante Barhtons debattartikel här.

Jag vill klargöra en del felaktigheter som Svante Bahrton för fram i sitt inlägg som gäller mig som forskare och som företagare. Angreppen mot andra myndigheter får dessa svara för själva.

Under rubriken ”Undermålig expertis” anklagar Svante Bahrton mig för att vara en dålig forskare. Han får såklart tycka som han vill.

Jag kan bara anföra att jag under mer än 20 år har bedrivit forskning som är relaterad till båtverksamhet. Resultaten är publicerade i internationellt erkända tidskrifter. I stort sett alla mina publikationer finns att läsa och ladda ner från mitt företags hemsida www.happyboat.se/referenser. Vem som helst kan alltså ladda ner och själva läsa och avgöra vad de tycker.

Inom min forskning såg jag att det fanns mycket tennorganiska föreningar kvar i sediment både i naturhamnar och småbåtshamnar och halterna ökade ju närmre man kom upptagningsslipen. På marken på uppställningsplatsen var halterna cirka 10 gånger högre.

Slutsatsen att gifterna kom från båtarna var uppenbar. Jag kom på idén att man kunde använda röntgenfluorescensmetodik för att direkt mäta på båtarna för att se vilka det fanns mycket på och vilka det fanns låga mängder farliga metaller på.

Tillsammans med kollegor har vi gjort en särskild kalibrering så att vi får ut mätdata som mikrogram metall per kvadratcentimeter. Jag anser att detta är ett bra verktyg som kan användas inom miljövården och har startat mitt företag Happy Boat AB för att kunna erbjuda tjänsten.

Stockholms miljöförvaltning har anlitat mig och jag har nu mätt mer än 2000 båtar i Stockholmsområdet. Det som är särskilt trevligt är att kunna påvisa att många har slutat att bottenmåla och att cirka 25 % av båtarna är skrovrena eller har ganska låga halter farliga ämnen på båtbotten. Dessa båtar kan tvättas var som helst.

Det underlag som jag tar fram används av myndigheten att tillsammans med båtklubbarna ta fram en handlingsplan för att få bukt med spridning av farliga ämnen.

Det som INTE är sant i Svante Bahrtons anklagelse är att jag använder universitetets instrument och skor mig på allmänna medel.

I början använde jag universitetets instrument och betalade marknadsmässig hyra för de gånger jag använde det. Sedan ett år tillbaka har jag ett eget instrument som jag använder. Hur Svante Bahrton får ihop att min mätmetod att mäta vad som finns på båtarna har med blästring och spärrfäger har jag svårt att få ihop. Jag mäter och säger vad som finns på båtbotten och vad som görs sedan är en sak mellan ägaren/båtklubben och myndigheter.

När det gäller ”riggad forskning” har jag flera gånger påtalat för Svante Bahrton att istället kontakta den ansvarige projektledaren av den studie om spärrfärger som han syftar på.

När det gäller blästring har jag aldrig forskat om detta och har inga egna studier att falla tillbaka på. Däremot tycker jag det är bra att Svante Bahrton har tagit upp frågan om farorna med metodiken.

I övrigt är jag helt enig med Svante Bahrton och många andra miljömedvetna personer att sluta bottenmåla är det bästa för miljön.

 

Publicerades: 2017-11-10

Skriv ut