Okunskap och stress Àr tvÄ faktorer som kan orsaka vurpor som denna. Hamnen.se kontaktar racingföraren Jesper Zander som tipsar om hur de undviks.
Vad Àr det egentligen som gÄr fel hÀr?
â Det Ă€r en lĂ„ng rad av faktorer. Det börjar med att olycksbĂ„ten gör en dĂ„lig start och hamnar efter. DĂ€rför hamnar den ocksĂ„ i lömska korsvĂ„gor som bĂ„de Ă€r svĂ„ra att lĂ€sa och parera. Föraren vill kompensera för sin dĂ„liga start. Han trimmar ut motorn för mycket vilket gör fĂ€rden vinglig och nosföringen pĂ„ tok för hög â sĂ„ hög att bĂ„ten landar tungt pĂ„ aktern varpĂ„ dyket Ă€r ett faktum.
SÄ vad skulle föraren ha gjort?
â Det Ă€r lĂ€tt att sĂ€ga i efterhand men han skulle ha haft mer is i magen och inte försökt komma ifatt direkt. Han skulle ha haft mer respekt för korsvĂ„gorna som blir nĂ€r man ligger i bakvattnet och inte ha trimmat ut sĂ„ mycket.
Ăr dyk en vanlig form av olycka?
Ja, den vanligaste skulle jag nog vĂ„ga sĂ€ga. Ă
tminstone inom racing.
Men det Àr ingenting som vanligt motorbÄtsfolk behöver oroa sig för?
â Nja, kör man en normal Ryds, Flipper, Uttern eller liknande sĂ„ Ă€r faran knappast överhĂ€ngande eftersom de har sĂ„ fylliga och bĂ€riga förskepp. Men i takt med att antalet fritidsbĂ„tar med racing-inspirerade skrov ökar sĂ„ ökar ocksĂ„ riskerna. Jag tĂ€nker inte minst pĂ„ de mĂ„nga vassa och tungt motoriserade aluminiumbĂ„tarna som finns. De kan vurpa om man gör fel.
Har det hÀnt dig?
âAbsolut, som racingförare mĂ„ste man alltid ligga nĂ€ra grĂ€nsen och om man kliver över grĂ€nsen sĂ„ vurpar man.