Långseglare får Nobelpris

George Smith har i 17 år långseglat tillsammans med sin fru. De sålde huset 1986, men behöll sommarstugan och kom inte tillbaka förrän 2003. För 40 år sedan uppfann han tillsammans med Bill Boyle CCD-detektorn, som omvandlar ljus till elekriska signaler och har revolutionerat bland annat fotografin.

George Smith är en av årets Nobelpristagare i fysik. Efter pensionen seglade han och hans hustru runt på världens oceaner i 17 år och såg det mesta från sin båt, Medelhavet, Tahiti, Nya Zeeland.

Lars Fröberg på sr.se träffade Smith och hans fru i USA:
? Ja, vi sålde våra hem och gav oss ut till sjöss. vi sparade vår sommarstuga för att ha en bas kvar i USA

Om CCD-tekniken:
En stor del av trafiken utgörs numera av digitala bilder där den första framgångsrika tekniken var en bildsensor, en CCD (charge-coupled device). Den uppfanns 1969 av Willard S. Boyle och George E. Smith.

CCD-tekniken bygger på fotoelektrisk effekt, teoretiskt förklarad av Albert Einstein vilket gav honom 1921 års Nobelpris.

Effekten innebär att ljus omvandlas till elektriska signaler. Utmaningen med konstruktionen av en brett användbar bildsensor var att kunna samla ihop och avläsa ljussignalerna i väldigt många bildpunkter, pixlar, på kort tid. Det löste Boyle och Smith i en handvändning 1969.

CCD är digitalkamerans elektroniska öga. Med den revolutionerades all fotografering när ljus får göra direkt avtryck på elektroniken istället för på film. Den digitala formen underlättar behandling och spridning av bilderna. CCD har också fått en mängd medicinska tillämpningar, bl.a. där kroppen avbildas inifrån både för diagnostik, som endoskopi, och för kirurgiska ingrepp.

Den digitala fototekniken har blivit ett verktyg inom många forskningsfält där CCD öppnat för nya möjligheter att se och studera det tidigare osedda. Den har avslöjat väl dolda hemligheter i de mest avlägsna hörn av kosmos liksom i oceanernas djup.

Så här lät det när George Smith  den 6 oktober fick reda på att han blivit Nobelpristagare:

[George Smith] Hej

[Adam Smith] God morgon. Kan jag få tala med George Smith?

[GS] Ja, det är jag.

[AS] Hej. Mitt namn är Adam Smith. Jag ringer från den officiella webbplatsen för Nobelstiftelsen, i Stockholm, Sverige.

[GS] Oh herregud.

[AS] Har ni hört nyheten om att du har … Det har just meddelats i Stockholm att du har tilldelats årets Nobelpris i fysik.

[GS] Nej! Herregud.

[AS] Jag är mycket glad över att få vara den person som berättar nyheten för dig.

[GS] Åh, tack. Jag är förvånad. Få se, det är jag och Bill Boyle som får priset, antar jag?

[AS] Exakt. Du och Bill Boyle samt även Charles Kao för sitt arbete med optisk fiber.

[GS] Åh, mycket bra.

[AS] Mina varmaste gratulationer. Naturligtvis gäller det arbetet ni gjorde i slutet av sextiotalet, 1969 i synnerhet. Jag antar att det är något av en överraskning höra nyheten vid denna tidpunkt

[GS] Ja, det är det. Få se, vad var ditt namn nu igen?

[AS] Jag heter Adam Smith, och är chefredaktör för Nobelstiftelsens officiella webbplats, baserad här i Stockholm. Vi har en tradition av att spela in korta intervjuer med de nya pristagarna så snart de tillkännages. För närvarande pågår en presskonferens vid Kungliga Svenska Vetenskapsakademien, här i Stockholm. Bill Boyle, tror jag, är med på telefon och kommer att delta i presskonferensen.

[GS] Oj då. OK. Är det något jag borde göra?

[AS] Nej, jag är säker på att Kungliga Svenska Akademien kommer att ringa dig alldeles strax. Jag förstår att de har försökt nå dig redan, så kanske …

[GS] Ja, jag fick upp ur sängen, men när jag kom till telefonen, hade det slutat ringa. Det är därför jag är vaken nu.

[AS] Ok, tur för mig. Kan jag bara få ställa några frågor och sedan lägga på så att de har en möjlighet att nå dig?

[GS] Visst.

[AS] Tack. Det första är att du, som jag förstår, har lagt fram den kortaste avhandling vid University of Chicago – bara tre sidor.

[GS] Nåt sånt, ja.

[AS] Så, du var uppenbarligen en stjärna redan som student? Och du gick direkt från universitetet till att vara en doktorand på Bell Laboratorium?

[GS] Ja, det är korrekt.

[AS] Vad var det med atmosfären på Bell Labs som var så speciellt? Många talar om den, kan du berätta?

[GS] Åh herregud. Det var bara väldigt spännande. Jag började på forskningsområdet, där det inte fanns någon större riktning, så du fick sköta dig själv. Det var givande och trevligt. Framför allt fanns det många intelligenta människor runt som jag kunde diskutera med.

[AS] Det gav dig, förmodligen, friheten att tänka och uppfinna på ett annorlunda sätt än någon annanstans?

[GS] Ja, så var det.

[AS] Och idén för att formulera CCD, varifrån kom den?

[GS] Från våra huvuden, faktiskt. Boyle och jag träffades en sen eftermiddag. Vi hade en vana att vrida och vända på problem tillsammans. Vi har ett par andra patent också, jag vet inte,  runt 30-40 totalt. Och ibland, ja du vet, så händer det bara saker. Jag kan ge dig en längre förklaring. Jag ger föredrag om uppfinningen och vad jag tror var de faktorer som ledde till den. Men det skulle ta lite tid nu.

[AS] Ja, förhoppningsvis kommer du till Stockholm i december för att ta emot priset och vid det tillfället får vi mer tid att intervjua dig. En sista sak. Jag vet att du har segla runt jorden runt under många år. Har jag turen att nå dig hemma nu eller är du ute på någon segling?

[GS] Nej, jag är hemma. Jag är klar med långseglandet. Båten är ligger fortfarande vid vår brygga. Men jag vet inte om det blir några fler långseglingar. Jag är 79 år och nog lite för gammal ocean segling.

[AS] Ok, bra. Tack så mycket för att jag fick prata med dig. Jag är säker på att många nu vill prata med dig, framför allt Kungliga Svenska Vetenskapsakademien, så jag får nog sluta nu.

[GS] OK, och jag kommer helt klart inte att somna om.

[AS] Nej, det är nog inte möjligt en dag som denna. Mina gratulationer än en gång.

[GS] Ja, tack igen.

[AS] Tack.

Källa: nobelprize.org