Du är här:Hem Artiklar Reportage Tre S i Seglarsverige

Tre S i Seglarsverige

sunesolanbilStarbåten är den i särklass äldsta olympiska båtklassen. Och Sune Carlsson, 76 år, är en av de äldsta och mest meriterade i Starbåtsklassen. Men utan det tredje S:et hade det knappast blivit något. Solan är Sunes fru sedan över femtio år.

Solan känner Sune bäst. De har varit gifta i över 50 år. Första gången hon följde med Sune på en kappsegling var 1951. Då var Solveig Andersson, 17 år och Sune skulle segla Starbåt i Kiel. 

Det var ett stort äventyr, hennes föräldrar var svåra att övertala men för den charmige och omtänksamme Sune Carlsson var det svårt att säga nej.

Sen hade de unga tu äldre sällskap med sig på resan. Rorsmannen Lasse "Lövas" Löfgren och hans fru Kerstin skulle ju vara med, så det skulle nog gå bra.

I en stor, bastant skåpbil och med starbåten på släp gick färden via Danmark och med färjor ner till ett sönderbombat Nordtyskland till Kiel - endast fem år efter krigslutet.

Äventyret och regattan gick bra. Sune och Solveig gifte sig i Duvbo kyrka den 25 februari 1956. Den enda som inte var med på bröllopet, men som i allra högsta grad ingick i Sunes och Solans giftemål var Starbåten.

"Dagen efter bröllopet tog vi ut mina sparpengar, kopplade starbåtstrailern till bilen och körde ner till Italien för Genuaregattan", säger Solveig. "Det blev vår smekmånads-resa som också, självklart, delades med gasten Gunnar Rydholm."

Det gick ingen större nöd på Solveig, det finns ju en anledning till att hon kallas för "Solan". Eller kanske "Coola Solan" är ett mer passande epitet? På dagarna, när Sune och Gunnar var ute på kappseglingsbanan, njöt hon av det ljuva livet i Italien.

"Då provade jag ett glas Campari för första gången och det var ju inte så dumt", säger hon.

Drygt femtio år senare är hon än en gång på land när hennes make är ute och kappseglar. Denna gång är det Nordic Week i Landskrona och Sune är här med sin Starbåt för att segla Nordiska Mästerskapen.

Han sitter stadigt på lovartskanten. Med van fingertoppskänsla håller han lätt i kolfiberrorkulten, storskotet sitter fast i råttan. Det är en halvtimme kvar till start och Sune skiner lika starkt som solen denna vackra sommardag.

"Åhh, Solan var en riktig pingla. En kväll var det regatta-middag på Kieler Yacht Club och eftersom vi tävlade var Lövas och jag inbjudna med våra flickvänner. Solan kom i finaste klänningen, en sån där knälång 50-talsklänning som satt åt i midjan", säger Sune.

"Men så i entrén såg hon alla damer därinne med långklänningar,"Aldrig i livet att jag går in där" sa Solan och så fick det bli. Vi gick ut på stan istället".

Sune, Solan och Starbåten har med andra ord ett livslångt förhållande med varandra. De träffades ungefär samtidigt, alla tre. Sune jobbade vid svarven på Svenska Diamantborrfabriken i Sundbyberg och den unga skönheten Solveig på kontoret.

Solveig tillhörde "tjänstemannafolket" och skulle enligt dåtidens normer skilja mellan de som jobbade på kontoret och de som jobbade på golvet. Men Solveig kunde inte låta bli att charmas av den gladlynte, ständigt visslande unge mannen som stod vid sin svarv och såg ut att kunna ta hela världen i sin famn.

Ungefär samtidigt som Solan och Sune började kila stadigt kom Sunes framgångar i Starbåtsklassen. Om det fanns något samband däremellan får vara osagt. Redan som liten hade Sune visat ett snudd på fanatiskt intresse för segling och för att bygga båtar.


Det var hans farfar som öppnade dörrarna till seglingens och båtbyggandets ädla konst. Farfar tog ner grabben till båtklubben hemma i Sundbyberg. Först byggde de mängder av "Spiggen". Det var en cirka halvmeter lång modellbåt, vacker som attan. En av dem står numera som prydnad i herr och fru Carlssons hem i Saltsjöbaden.

Men, som Sune ofta säger: "I alla fulla fall", så började de riktiga segelbåtarna att locka. För att förverkliga en sådan dröm behövdes antingen pengar eller flinka händer. Sune hade mest av det senare och han gick och drömde om en Ex-båt. Det var en liten segeljolle i plywood.

"Det där med plywood ansågs ju inte riktigt rätt bland alla förståsigpåare. Och visst hade vi en del problem med att laminaten släppte, men vadå? Då fixade man det och lärde sig samtidigt något. Man måste prova, annars kommer man ingen vart.", säger han.

"Det kanske låter lite spejsat. Men det är kul att fantisera och sätta upp mål. Det är inte alltid man lyckas eller att de blir av, men klarar man dem så känns det bra".


Sune rundar upp under Nordic Week i Landskrona 2007 med Hasse Bauer som gast. Foto: Magnus Svensson/borstahusbild

Allt det här berättar Sune när vi sitter i hans Starbåt, ungefär 20 minuter före start under Nordiska Mästerskapets sista dag på öresundsvattnet utanför Borstahusen. Jag tittar upp i seglet och ser segelnumret 3342.

"Det segelnumret betyder mycket för mig. Det var med det som jag som rorsman vann min första SM-titel. Olle Bull var gast och året var 1954".

Även under Nordic Week seglar vi med nummer 3342 i seglet. När min blick går mot klassmärket i seglet ser jag något som skiljer Sunes märke från alla andra deltagare i starbåtsklassen.

Sune har en blå stjärna i seglet. Normalt är starens klassmärke rött, ett blått betyder att seglaren har ett DM-tecken. En distriktsmästare i Starbåtklassen är något långt mer än en Stockholms-, Västkust- eller Skåne-mästare. En distriktsmästare i Starbåt är bäst på att segla Starbåt i Sverige, Finland, Polen, Island, Estland, Lettland och Litauen.

"Jag har för mig att Ryssland också ingår i distriktet", säger Sune som blev DM-mästare 1957 och 1984.

Inte nog med det.

Under Sunes blåa stjärna finns tre gula uppochnedvända v:n, ungefär som de gula ränderna på axelklaffarna till en marin kaptensuniform. De gula v:na i Sunes segel står för hans främsta merit inom kappsegling ? tvåa på VM 1977.

Storfräsaren Dennis Conner, han som senare skulle både vinna och förlora Americas Cup, ledde regattan. Men Sune, som seglade med sin 19-årige son Leif, låg tvåa och hade god chans att ta hem hela mästerskapet och därmed blir bäst i världen på att segla Starbåt.

I en av de avslutande seglingarna hade Dennis dragit ifrån och ledde rejält strax före rundningen av ett kryssmärke. Sune och Leif låg tvåa, hårt jagade av trean, fyran och femman.

 Så plötsligt ser det ut som om Dennis får problem. Han vänder och länsar tillbaka.

"Vi trodde att han hade gett sig, fått problem med båten eller nåt", säger Sune.

Dennis länsar vidare och Sune får segervittring. Problemet är bara att Dennis har satt kurs mot just Starbåt 3342. Precis i lovart om Sune girar Dennis upp, skotar hem seglen och ger så mycket skitvind han någonsin kan. Låst i Dennis järngrepp försvann Sunes och sonens möjligheter till en guldmedalj. Det här var fräckt och ett tveksamt sportsligt uppträdande av Dennis, i alla fall tyckte man det under sjuttiotalet.

"Det blev ett herrans liv efter den seglingen", säger Sune. "Många menade att sådär kunde man bara inte göra, men när krutröken hade lagt sig så kom Dennis fram till mig och sa: "Jag var tvungen. Du var den ende som kunde hota mig om titeln".

Fyra minuter kvar till start. Sune skotar hem storseglet med nummer 3342, blå stjärna och de gula v:na. Jag har fullt sjå att få fast hängselens lilla tamp i en clamcleat som ligger infälld i relingskanten.

För så är det, Sune är mån om sin familj och både Marie, Ulf och Leif har många gånger känt av mjölksyran i benmusklerna, värkande rygg och vitnande händer. Alla har de gastat sin far, haft relingskanten i benvecken, hängt så mycket det går, både på stora mästerskap och lokala regattor.

Det är väl sådant som skapar gemenskap.


Den här synen är alla Sunes och Solans barn vana vid. Det är vad en gast på en Starbåt ser.

Segling och ett aktivt liv har de blodet, alla Carlsson-barn som nu är vuxna med egna familjer. Barnbarnen vet också hur man beter sig i en båt, men här finns även andra aktiviteter som lockar ? hästar, alpint, innebandy, fotboll och ishockey.

Mellansonen Ulf spelar ishockey i Saltsjöbadens VIP-gäng, det vill säga veteranerna, eller om man så vill - gubblaget. Samma lag som Sune spelade med fram till förra året.

"Ja, för sjutton gubbar. Varje torsdag mellan klockan sju och nio på morgonen har vi tid på Hovet. Jag har spelat med Börje Salming, säger Sune, skrattar och nämner namnen på några andra av sina lagkompisar; "Krigaren", "Bosse Tobak", "Björne Vagis", "Klasse Bagarn" och "Suddarna" förstås, bröderna Jörgen och Peter Sundelin.

Jörgen, Peter och Ulf Sundelin vann OS guld i Acapulco 1968 i 5,5 metersklassen. Sune hade krigat med dem om att få representera Sverige under det OS:et men fick vika sig. Istället var han där som båtsman för svenska laget, fixade och grejade och fick uppleva att "Suddarna" som seglade en sunebåt tog guld och norrmannen Peder Lunde ett brons med en "Kula Star".

Kula Star är ett begrepp inom Starbåtsvärlden, från Saltsjöbaden till San Fransisco, från Rasta till Rio. Bara för några veckor sedan var "Tobbarn", det vill säga brasilianaren och starbåtsvärldsmästaren Torben Grael på Sune Carlssons båtvarv och snackade starbåtar med Sune.

"Nortan", "Baddy", "Lövet", "Buckan". Det vill säga, Lowell North, Buddy Melges, Fredrik Lööf, Bill Buchan ? alla har minst en världsmästartitel i Starbåt och alla vet vad en Kula Star går för.

Men fråga är hur många som vet var namnet kommer ifrån?

Det var på EM 1966, Sune gastade John Albrechtsson och det var dags att ge sig ut till banan.

"Jag hade ju börjat bli lite rund om magen då", säger Sune som minns att John plötsligt hade sagt "Kom nu, Kula, så sticker vi"

På den vägen är det, fortfarande. Sune "Kula" Carlsson har koll på hur man bygger båtar i allmänhet och Starbåtar i synnerhet. På femtiotalet fram till mitten av sjuttiotalet var det lätta träbåtar i röd ceder, 19 mm bordläggning, spantavstånd 320 mm. Sen blev det plastbåtar, eller rättare sagt båtar byggda i Delacaine- polyester.

"För den tiden blev det hårda och styva båtar. Delacaine är en ren polyester där man tillsätter både accelerator och härdare, i vanlig epoxy finns redan accelaratorn med."

I ett Gotland Runt för en herrans massa år sedan kom han indammande med en Comfort 30, "Sexiga Marie". Det var i stort sett bara skrovet som påminde om en Comfort 30, masten var två och en halv meter högre än standard och framme i fören fanns ett långt peke. Är man van att segla starbåt så vill man ha mycket segel.

"Hon var snabb som attan i lättvind", säger Sune.

Det där med semester- och familjesegling i bekväma kölbåtar ligger inte Sune så varmt om hjärtat.

"Jo, visst kan jag semestersegla, men jag var tvungen att välja. Varvet har hela tiden tagit mycket tid och när det väl blev någon vecka över valde jag att kappsegla."

Än idag, vid 76 års ålder, är han varje arbetsdag nere vid varvet. Nu när båtarna är uppe på land för vinterförvaring går han igång på sitt senaste projekt.

"Kom här ska jag visa dig", säger han entusiastiskt.

Vi går in i den stora hallen och bakom några upphängda presseningar ligger "Titti".

"Under många år var hon vår servicebåt här på varvet. Nu hoppas jag kunna ställa ut henne på båtmässan i vår. Hon kommer att se ut som ny, säger Sune.

"Titti" är en klenod, en Forsslundare från 1922. Geon Forsslund lät rita denna dåtidens daycruiser, hans bror Henning byggde henne på deras legendariska varv Sjöexpress.

"När hon ägdes av Bertil Fredell på sextiotalet ville han ha en större båt, så det fixade vi. I inbyte fick vi "Titti".


Sune i i sina rätta element. Här vid renoveringen av "Titti". Foto: Oskar Kihlborg/www.kilhlborg.se

Sune sveper med handen över det vackra mahogny-skrovet, både bordläggning och däck är bytt av Sunes och hans kompis Olle Bulls flinka händer. Inuti är hon helt tom och vid varje spant syns kopparnitarna, sammanlagt säkert nitar i tusental.

"Nitarna fyller ingen funktion längre men vi lät dem vara kvar så att man verkligen kan förstå hur man byggde båtar på den tiden."

Men tillbaka till sommaren och Nordic Week i Landskrona. Det är innan regattan, Starbåten står på land och Sune och jag håller på att göra henne i ordning för sjösättning. Solan funderar på att gå en långpromenad, men först ska vi få oss en kopp kaffe ur termosen.

En reporter från Landskrona Posten kommer upp till oss, gör en intervju och i påföljande dags tidning går det att läsa:

"Bland båtarna på land återfinns en legendar inom seglarkretsar, Sune Carlsson, som seglat i över 50 år och även haft en varvsverksamhet som han nu lämnat över till sönerna.
På meritlistan finns bland annat åtta SM-guld och deltagande i tre OS. Den här gången ska han segla tillsammans med Hasse Bauer i starbåtsklassen.
? Det är en riktig ära att få segla med Sune. Kan man segla en starbåt som han så inger det verkligen respekt bland andra seglare och det är många duktiga som seglat i båtar byggda av Sune, säger den vane havskappseglaren Hasse Bauer.
Tillsammans håller de på att lägga de sista händerna på masten innan det är dags att trimma in den.
? Det är mycket jobb med att få allt att fungera. Men det är kul, vi har sån bra sammanhållning i starbåtsklassen, förklarar Sune Carlsson på en Stockholmsdialekt som knappt hörts sedan pilsnerfilmernas storhetstid."

En fråga som aldrig blev publicerad i reportaget var riktad till Solveig och löd:

"Vad uppskattar du mest med din man?"

Solan funderade en stund och svarade:

"Att han är så positiv och att det allt händer nåt roligt tillsammans med honom".



Sune och Solan gifte sig den 25 februari 1956. Dagen efter bar det iväg till Genua-regattan



Detta reportage är publicerat i tidningen På Kryss nummer 9 2007.

Publicerades: 2007-11-08

Skriv ut