Äntligen – ”Pippi” har nått Italien!

Redaktionen

Redaktionen

Följ familjen över MedelhavetEfter trubbel med läckande genomföringar och dieseltank kom familjen Pukitis Furhoff en vecka försenade iväg från marinan i grekiska Preveza. Nu har de och katamaranen ”Pippi” (The Event) nått Italiens sydkust. Och en nästan ofattbart vacker stjärnhimmel och ett delfinmöte i soluppgången har förvandlat tidigare bekymmer till sådant man helt enkelt kan stå ut med. Följ familjens segling över Medelhavet!

Del 2: Santa Maria de Lueca, 10 juli, N 39°47.76, E 18°21.68

Karta rutten Preveza-Santa Maria de Lueca

Santa Maria de Lueca. Klicka på kartan för större bild. Karta: Google Maps

Nu är vi äntligen på väg från Grekland till Marseille. Vi landade i Preveza, Grekland, lördagen efter midsommar, med sikte på att sjösätta vår båt på måndag morgon. Då hade den legat på land hela vintern på en marina i Preveza. Men, som jag redan berättat här på hamnen.se, visade det sig att en genomföring till en logg inte var riktigt tät, så vi tvingades ta upp båten igen. Vi upptäckte också att vår nyligen rengjorda dieseltank läckte diesel.

Mekanikern på marinan hjälpte oss ta bort loggen och plasta igen hålet. Vi hade en liknande genomföring för en annan loggivare, den tog vi också bort för säkerhets skull. Ingen av dem fungerade, så det kändes ändå onödigt att ha dem kvar.

När vi började titta närmare på dieseltanken visade det sig att det inte bara läckte i en skarv, utan att diesel även sipprade rakt igenom plåten på ett ställe. Även rostfritt verkar ha en begränsad livslängd. Vi beställde en ny tank, det tog ett par dagar att få den klar. Det slutade med att vi sjösatte en vecka senare än beräknat. Trist!

Inte blev saken bättre av att min mans bror Robert och hans dotter Tuva, 10 år, kom ner till Preveza för att segla med oss – och fick uppleva att båten låg kvar på land och att sjösättningsdatumet bara flyttades framåt hela tiden.

Vi har även bestämt med ett par bekanta att de ska möta oss i Marseille för att sedan hjälpa oss ta båten norrut på kanalerna i augusti–september, och även denna planering känns tajt nu när vi kom i väg en vecka senare.

Nåväl, Robert och Tuva bestämde sig för att åka hem lite senare och när vi väl fick båten i vattnet började vi göra distans. Nu har vi tagit oss till Santa Maria de Lueca som ligger längst ner på klacken i Italien.

Vi gick via Parga och Korfu. På Korfu stannade vi över dagen på Gouvia marina, en av de finaste marinor jag besökt. På området fanns flera kaféer och restauranger, liten pool, bankomat, supermarket som körde varorna till båten, en välsorterad båttillbehörsbutik och mekaniker som man kunde anlita. Dessutom fanns det en krocket- och en cricketplan.

Hela stället kändes lite som de brittiska klubbar som fanns i kolonierna, och som jag sett på film och läst om i gamla engelska romaner.

Santa Maria de Leuca Foto: Robert Pukitis

Fyren vid Santa Maria de Leuca är ett tydligt sjömärke. Foto: Robert Pukitis

Vädret har varit mycket lugnt och det är helvetiskt varmt. På Korfu var temperaturen på väg att gå upp till 40 grader när vi lämnade ön. Här i Italien är det lite svalare. Under överfarten från Korfu till Italien blåste det knappt alls och vi körde motorn hela vägen. Under en period kunde vi ha genuan uppe och motorsegla lite.

När vi kom fram hit efter kanske 17 timmar ute på vattnet då vi sovit i skift och lyssnat på motordunket hela tiden var alla trötta, men också nöjda. Det var otroligt vackert att se ljusen från den albanska kusten i den svarta natten och tittade man upp mot himlen såg man så många stjärnor så att det är svårt att förstå att de kan vara så många. Robert pekade ut Vintergatan för mig, den låg som ett nästan vitt fält bland alla de andra stjärnorna.

Precis när vi hade passerat de yttersta öarna norr om Korfu gick solen upp och snart därefter kom en delfin och hoppade i vattnet intill båten. Det är vid sådana tillfällen man känner att allt krångel med dieseltankar, läckande fönster, meckande med motorn och tjafset med den grekiska Port Police är sådant man enkelt kan stå ut med.

Väl i Italien började vi jaga mat och fick till slut en middag som överträffar allt jag åt i Grekland. Nu hoppas vi snart kunna ge oss av söderut, till Crotone, som ligger på andra sidan hålfoten här på Italienska fastlandet.

Även det blir en lång segling, cirka 75 distans tror jag, men vädret verkar fortsätta vara lugnt och det ser ut som vi kan få den lilla vind som finns i ryggen.

 Här kan du läsa mer om familjen och deras segling!

Relaterade artiklar

genomsmalasund

Lovsång till det lilla båtlivet!

6288299_orig

Träbåtsharmoni – tio års familjeliv till havs

Spirit Yachts 111

Fullspäckat seglingsmagasin

Emirates Team New Zealand’s launch ‘Te Kāhu’ test boat in Auckland

America´s Cup – Nya Zeeland satsar på motorbåt!