Flaskpost från Skottland 4

Cruising

Efter att med båten ha klättrat upp för slussarna ”Neptunes Staircase” gav sig ungdomarna upp på toppen av Ben Nevis, 1 344 meter över havet. Anna och jag stannade kvar ombord och njöt av sittbrunnslivet i Caledonian Canal.
Dagen därpå var det dags att ta itu med den natursköna kanalen på allvar.

Från salt till sött, från kulingvindar i Hebriderna till spegelblankt vatten i Caledoninan Canal. Det mesta med cruising i Skotska farvatten är omväxlande och annorlunda, krävande och samtidigt avkopplande.

Ungdomarna ombord hade kli i benen och gav sig iväg på en nio timmar lång vandring. Först buss till foten av Ben Nevis, sen en vandring med rejäl stigning upp till toppen. De hade tur och fick lön för mödan. Vidunderlig utsikt från en för stunden molnfri topp. Tillbaka till båten gick de hela vägen och var inte ”hemma” förrän det hade börjat mörkna.

Astor, Kalle och Olle inför bestigningen av Storbritanniens högsta berg.

Olle och Nisse hade varit däruppe tidigare, även då tur med utsikten.

Vem tillhör skorna? Para ihop skor med respektive bild. Obs! Bilden tagen före bestigningen.

Att det regnar i stort sett varje dag vänjer sig man inte helt vid, men det är sällan ihållande. En skur och sen paus i någon timme. Efter regn kommer som sagt sol och i Skottland är det snabba kast i väderväxlingarna.

Caledonian Canal har som Göta Kanal kanalgeniet Thomas Telford som signatur. Det är en cirka 55 sjömil lång kanal som förbinder Atlantkusten med Nordsjön. Vackert så det förslår med höga, gröna berg på var sin sida utefter kanalen.

Stora delar är grävd men en förkastning har också skapat många långsmala sjöar som gör att det går att sätta segel och känna en härlig känsla av frihet och äventyr högt uppe i de skotska ”Highlands”.

Loch Ness är givetvis den mest kända sjön med sitt ännu oupptäckta sjöodjur. Vi satte genackern. På grund av den långsmala sjön och de höga bergen är det alltid antingen bonnkryss eller plattläns. Den här gången alltså läns, cirka tio minuter på varje slörbog, sen var det dags för gipp. Efter 15 ? 20 gippar där besättningen blev alltmer samtrimmad var det dags att kasta ankar vid en fin gammal borg.

Men nej, vi var på gång och fortsatte till utkanten av Inverness, slutmålet för den unga delen av besättningen.

I Inverness var det några pubbesök, skotskt tingel-tangel-shopping, besättningsbyte innan det var dags för nästa omgång. Gubb-segling till Orkney och Shetland, via whiskey-destilleriet Old Pulteney och det fruktade tidvattens-sundet Pentland Firth.