Hela storyn – när PRB gick av på mitten och sjönk

För bara ett par dagar sedan räddades ensamseglaren Kevin Escoffier efter att hans båt PRB sjunkit på nolltid under ensamkappseglingen Vendée Globe. Här återberättas den osannolika händelsen.   

Händelsen är surrealistisk. Båten veks på mitten efter att ha dykt in i en våg i 27 knops fart. Kevin lyckades ta sig ner i sin livflotte och efter elva timmar i hårt väder kunde han under dramatiska omständigheter ta sig ombord på konkurrenten Jean Le Cams båt.

Det värsta var att Jean Le Cam, som var först till platsen, initialt hade problem att starta sin motor. När han väl fick igång den och lyckades ta sig tillbaka till platsen där han sett livflotten – så var Kevin och flotten borta.

Han återkom fem gånger till samma koordinater utan att se honom.

Omkring nio timmar efter första mötet, på sjätte försöket, hittade Jean Le Cam livflotten.

Här får vi en sammanfattning av händelsen. 

Strax efter att Kevin Escoffier räddats ombord till Jean Le Cams båt kunde han återge händelsen i korta drag:

– Jag hörde ett ljud, som om något sprack, men ärligt talat behövde jag inget ljud för att förstå – fören hade böjts 90 grader – rakt uppåt! Berättar Kevin Escoffier.

– Inom några sekunder var det vatten överallt. Båtens akter var under vattnet och fören pekade mot himlen. Båten bröts framför mastskottet. Jag försäkrar er, jag överdriver ingenting …

Mayday

– Jag hann inte mer än att skicka ett meddelande till mitt team. ”Jag sjunker. Det här är inte ett skämt. MAYDAY ”. Det tog bara två minuter från incidenten till att jag satt i livflotten.

Organisera överlevnad

– Jag gick ut ur båten, tog på mig överlevnadsdräkten, så gott jag kunde. Jag såg rök, elektroniken brann. Allt släcktes. Den enda instinkt jag hade var att ta tag i telefonen för att skicka nödmeddelandet. Jag ville få med mig överlevnadsväskan men jag kunde inte för vattnet steg så snabbt.

– Jag tog räddningsflotten från aktern. Den i fören var redan långt under vattnet.

Hoppar i flotten

– Jag skulle gärna ha stannat lite längre ombord men jag kunde se att allt gick väldigt snabbt.

– Vid den tiden var jag inte alls lugn … Du befinner dig i en flotte med 35 knop vind… Nej, det kändes inte tryggt. Jag lugnade mig först när jag såg Jean komma. Men problemet hur jag skulle komma ombord med honom återstod.

Vi sa två-tre ord till varandra. Sen skulle Jean försöka positionera sig bättre.

Upphämtningen

– Jag visste inte om vädret skulle lätta tillräckligt för att en räddningsmanöver skulle gå att genomföra.

– När Jean var två meter från mig kastade han en räddningslina men det var svårt för honom att sakta ner sin båt tillräckligt i den svåra sjögången. Slutligen lyckades jag få tag i ett rör och kunde dra mig ombord. Vågorna gick fortfarande höga, omkring 3,5 meter.

–Det är tur att jag är fysiskt starkt. Att ta sig ombord på en 60-fotare i de här förhållandena är inte lätt.