Segla Blokart så att sanden ryker

Redaktionen

Redaktionen

Blokart är sporten för den som vill segla riktigt fort.Blokart är grejen för den som vill segla riktigt fort. Eller vad sägs om att dundra in vid rundningsmärket i 45 knop, rejält fastsänd i säkerhetsbältet? Huvudet och hjälmen skakar så att det är svårt att se. Runtomkring finns 40 andra, lika galna Blokart-seglare. Läs testföraren och toppseglaren Pär Lundbergs underbara berättelse från Franska Öppna Mästerskapet.

 

Text: Pär Lundberg

I 45 fullständigt okontrollerade knop närmar jag mig lämärket. Känslan borde kunna beskrivas som skräckblandad förtjusning men är nog närmare skräckfylld uppgivenhet. Jag kommer in för styrbord. Till en babordsrundning. Måste alltså gippa. I 45 KNOP!

Om det ändå hade varit vatten jag färdades på så vore det kanske ok men nu råkar det vara stenhårt packad sand. Kommer göra ont det här. Faller av och skotar in fullt. Gippar och släpper ut skotet allt vad jag kan samtidigt som jag börjar lova. Men det räcker inte. På en bråkdels sekund är kappsejsningen ett faktum. Medan jag fortsätter min färd på sidan i tangentens riktning ägnar jag en tacksamhetens tanke både till säkerhetsbältet och hjälmkravet.

När jag väl stannat klickar jag loss säkerhetsbältet, krånglar mig ut, välter upp ekipaget och är snabbt på väg igen. Antal tappade placeringar vill jag inte ens tänka på.

Jag befinner mig i La Franquie för att segla första öppna Franska Mästerskapen i Blokart. Förutsättningarna kunde knappast ha varit bättre, tre kilometer stenhårt packad sand utmed Gulf de Lion och vind i överflöd.

Tillsammans med mina sex klubbkamrater i hastigt bildade Blokartclub Baleares från Mallorca så anlände vi på torsdagskvällen till ett kylslaget La Franquie. Viss oro började genast uppstå angående klädsel. Ingen av oss hade mer än shorts och t-shirt med sig och med snö kvar på bergstopparna runtomkring så kan man väl lugnt påstå att den klädseln näppe var passande för klimatet.

Som tur var så var fredagen träningsdag så efter en snabb vända till Decathlon var alla prydligt ekiperade i nya fleece ställ. Vi var redo. Eller ?

Tillbaka på stranden gick vi ner för att kolla in läget innan vi riggade upp. Möte en engelsman som med stort leende berättade att han just slagit sitt personliga fart rekord. 56.5 mph. Med ett två kvadratmeter segel. Jag hade bara mitt fyra med mig. Fan.

Efter lite networkande så började det mesta lösa sig. Fick tag på ett tre kvadratmeter segel och det var vad de flesta körde med så började känna mig rätt lugn. Ut på banan. Vinden låg tvärs stranden och var minst sagt byig. Ena stunden drog du fram i 35 knop och nästa sekund låg man på sidan o käkade sand. Inte helt lättseglat.

Träningen löpte på fint och vanan började infinna sig och kunde konstatera att jag i vanlig ordning är grymt snabb på undanvinden men har lite kvar att jobba på i uppförsbacke.

Anledningen till mina problem på kryssen skulle upptäckas efter sista racet på första dagen.

Ett blokart-race kan gå i upp till 45 knop.

Så var det då dags. Lördagen grydde med lite mera vind men något stabilare. Sex race var planerade med första start klockan 11. På rorsmansmötet klockan halv elva ville dock arrangörerna att några frivilliga skulle köra ett låtsas race först för att se om det överhuvudtaget var möjligt att, säkert, genomföra tävlingen. Med stadig vind runt 40 knop och byar upp till 50 knop var det en och annan som såg lite tveksam ut.

Det som var det stora problemet var lämärket med dåligt med utrymme runtomkring och just det faktum att var tvungen att slänga in en sen gipp för att sen runda. Testförarna stack i väg. Undertecknad hängde på. Man vill ju inte fega. Stort kaos.

Tävlingen uppskjuten till klockan 14. Klockan 14 hade så vinden mojnat en smula. Inte mycket. Men tillräckligt. Starten i landyachting är lite intressant. För oss som kommer direkt från segling i alla fall. 3 minuters sekvens. Ingen rör på sig förrän det återstår 20 sekunder. Eller ja. Ingen utom undertecknad som åkte omkring och skrämde slag på mina medtävlare i 3 minuter innan starten gick.

40 Blokart i mellan 30-40 knop som alla vill till linjen samtidigt. Inga bromsar. Hej vad det går.

Arrangörerna hade lyckats lägga en fantastisk bana, både teknisk och snabb. Varje race varade i 25 minuter och varje ekipage hade en transponder som registrerade antal varv och tid. Precis om Formel 1. Två brutala kappsejsningar och 25 minuter senare linkar jag i mål på 14.e plats. Men sjukt kul var det.

Resten av dagen förlöper ungefär på samma sätt. Vi hinner med 5 race och jag går bara långsammare och långsammare på kryssen. I tredje racet bryter jag storskots pinnen i en gipp och tvingas bryta. Bittert. En ny införskaffas snabbt och jag är på startlinjen till nästa race. Glömmer att ta tillfället i akt att kolla riggen, Förstår inte vad som har hänt med riggen. Har ingen spänning i akterliket. Twistar storen som bara den. Fattar ingenting. Till slut efter sista racet får allt sin förklaring.

Mina våldsamma vurpor har fått min mastfot av kolfiber linat stål att böja sig bakåt. Med andra ord lutar hela masten bakåt och således ingen kontroll över akterliket. Alas ingen fart. Surt. Får tag i en ny del och spenderar lördagskvällen med att montera dit den.

Nu jävlar skall det bli åka av ! Men först lite barbeque och party.

Blokart är rätt stort i Holland och England om man tittar i Europa men betydligt större i Nya Zeeland, Australien och USA. Här i La Franqui finns folk från Frankrike, Spanien, Holland, Belgien och England och det är en väldigt trevlig stämning där farthemligheter utbyts över några glas lokalt rävgift.

De flesta här har seglat på land i många år. Några har varit i Sverige o seglat isjakt. Ett fåtal kommer direkt från segling på vatten. Men alla är överens om att det har varit en fantastisk rolig start på mästerskapet. Kanske med undantag av undertecknad som är något missnöjd med dagens resultat och duktigt revanschsugen.

Söndagen gryr med lite mindre vind och en ny bana som är något mer teknisk än lördagens. Passar mig fint. Efter en kik på resultatlistan så inser jag att jag inte har något att förlora. Om jag seglar konservativt så kan jag ta mig upp till tredje plats. Men hur kul är det att komma trea ? Och vara konservativ ? Nä, fullt ställ. Vinn starten och öka. Bra plan. Som funkar.

Gör en vansinnigt bra start, har bra fart på kryssen, seglar taktiskt rätt och drar ifrån på undanvindarna. Och vinner. Gött. Otroligt lättad av att ha hittat farten igen och med en smula hybris hoppar jag i karten för race två.

Vinner starten. Igen. Men?.fan det var nära. Var jag över ? No guts no glory kör på bara. Vinner igen. Men en väldigt söt belgiska informerar mig med snälla ord och en hand på axeln att jag tyvärr var över linjen i starten. Tur att hon var söt.

Tredje racet. Nu har jag definitivt inget att förlora. Men det som nu har hänt är att efter mina aggressiva starter har helt plötsligt resten av fleeten också börjat bli lite hetare i starten. Fullt tumult.

Adrenalinet sprutar genom öronen när jag frenetiskt försöker hitta en lucka samtidigt som jag innerligt önskar att de hade bromsar på de här sakerna. Fast då hade såklart inte varit lika spännande.

Ser hur att några ekipage är tidiga till linjen. De försöker febrilt sakta ner men med trettio andra som trycker på bakifrån är det inte helt lätt. Någon försöker falla av och åka längs linjen. Ur ögonvrån ser jag att den taktiken fungerat sådär då en tre-fyra ekipage blir liggandes på linjen. Kommer i väg hyggligt, andra led men med bra fart.

Vid kryssmärket ligger jag femma. Ett långt offset ben följer med små möjligheter att passera men lyckas krympa ihop klungan lite innan det är dags för första undanvinden. Släpper skotet ytterst lite medan jag faller av. Accelerationen är löjlig och även om det är läns så gör min skenbara vind att jag snart är max inskotad igen. Och det går fort. Sjukt fort.

Lyckas ta mig förbi några ekipage till och slutar så småningom på en andra plats.Återigen ett fantastiskt tight race med otroligt spännande situationer. Endast tre race var planerade denna dag då många hade långt att åka hem. Så klockan 14 var det hela över. Jag landade på en fjärde plats vilket känns lite men å andra sidan så är det ju bara på skoj?..eller ? Min klubbkamrat Javier Estarellas säkrade segern med ett perfekt score med två borträknade seglingar. 0 poäng.

Nu är det bara att ligga i hårdträning fram till EM i Holland i oktober. Det ryktas om drygt hundra ekipage. Kan bli spännande. Men innan dess ska det bli skönt med lite vanlig segling. På vatten. Utan hjälm.

 

 

Blokart är sporten för den som vill segla riktigt fort.

Relaterade artiklar

genomsmalasund

Lovsång till det lilla båtlivet!

6288299_orig

Träbåtsharmoni – tio års familjeliv till havs

Spirit Yachts 111

Fullspäckat seglingsmagasin

Nacra 17 crash.

Vansinnig vurpa fångad på film