Du är här:Hem Kunskap Gör-det-själv Kolla teakdäcket noga

Kolla teakdäcket noga

Somliga talar om en tickande bomb. Vad händer om vatten via tusentals skruvhål tränger ner i ett däcks distansmaterial och får det att ruttna och sprängas sönder? Är en båt med teakdäck mindre värd än en båt utan? Ja, svarar många. Ett dåligt teakdäck kostar hundratusentals kronor att reparera.

Är det verkligen klokt att borra tusentals hål i ett tätt plastdäck för att skruva fast ett teakdäck som måste underhållas och nåtas om då och då som ett gammaldags trädäck?

Den frispråkige båtbesiktningsmannen Harald Woxén brukade säga att ett teakdäck på en begagnad plastbåt minskar andrahandsvärdet jämfört med en likadan båt utan teakdäck.

Men allt är inte så illa som det låter. Det finns många välbyggda och välskötta teakdäck som kommer att hålla länge, men förr eller senare ska även de renoveras. I medelhavsklimat håller nåten ungefär fem till tio år, medan de på våra breddgrader kan hålla tio till tjugo år.

Sol och värme är nåtens fiende nummer ett. Problemen börjar när nåtmassan åldras. Då blir blir mindre elastisk och börjar släppa från sidorna i nåtfalsen. Då läcker det in vatten som gärna söker sig till skruvhålen.

Enligt lagen om alltings djävlighet sällan rakt under läckan utan en bit ifrån vilket gör det svårt, för att inte säga omöjligt, att lokalisera brottsplatsen.

Min kompis med stålbåt har några sådana pinsamma läckor som gör att han allvarligt funderar på att riva bort teaken och svetsa igen borrhålen.

På enkellaminat eller ståldäck, där ju skruvarna är genomgående, märks i alla fall läckan. Värre är det när läckan går in i kärnan i ett sandwichlaminat eller plywooddäck. Då kan det ta lång tid innan skadan upptäcks. Följden kan bli att laminatet släpper och att sandwichmaterialet skadas, särskilt om det är av balsa.

På en 34-fotare som nyligen omdäckades hos Lidköpings båtsnickeri var balsasandwichen så rutten att varvet fick riva bort alla balsa och plasta om däcket. En liten nätt affär på över 100 000 kr. Det däcket var satt med silikonmassa, utom en mindre del som var omlagd med polyuretanmassa.

Snickarna berättar att det som var limmat med silikon var lätt att ta bort medan polyuretanet satt som berget. Flera reparationsvarv bekräftar att speciellt äldre däck som monterats och fogats med silikon är i farozonen.

Men alla typer av tätningsmassor åldras. Så räkna ändå med att ett 10-20 år gammalt däck måste nåtas om och att det finns risk för fukt i sandwichen. Vilket i och för sig är en risk även utan teak, men det är en annan historia.

En noggrann besiktning före köp är alltid på sin plats.

Ett sätt att lokalisera nåtsläpp är att markera områden som torkar sist efter ett regn. Ett bra däck bör torka något så när likformigt. Vid de fuktfläckar som torkar sist kan nåten ha släppt. Där kan det löna sig att titta närmare och nåta om när det upptäcks.

Att leta läckor i tvåhundralöpmeter nåt med förstoringsglas är inte enkelt. Nåtsläpp syns bäst när däcket är riktigt torrt. När däcket är vått sväller teaken så att nåten kläms.

Ett annat trick är att trampa och samtidigt lyssna efter knarr och se om något fjädrar ner. Ett däck som fjädrar kan vara dåligt monterat på ojämnt underlag. Det förekommer att däck lagts direkt på plastdäck med upphöjt halkskyddsmönster

Om du försöker lokalisera eventuella ojämnheteter med hjälp av knarr är ett bra tips att ha en assistent som samtidigt lyssnar efter knarr nere i båten. Knarr kan tyda på att sandwichen släppt eller att fukt trängt in.

En erfaren besiktningsman kan också ha viss hjälp av en fuktindikator som komplement till andra iakttagelser.

Ett annat problem är att däcket nöts så att pluggarna över skruvhålen lossnar och skruvskallarna kommer fram. Då är däcket inte längre behagligt att gå på och läckagerisken ökar. Teakdäck på flitigt använda charterbåtar nöts snabbt ner vid hårt trafikerade partier.

Däckets fiende nummer två är utan tvekan överdriven skötsel. En båtägare, eller flitig gast, med skrubbmani och högtrycksspruta kan nöta ner ett teakdäck på kort tid. Det värsta man kan göra är att borsta längs fibrerna med en vanlig borste eller att använda högtrycksspruta. Då blir det djupa dalar mellan de hårdare och de mjukare årsringarna som håller kvar smutsen. Däcket nöts då ner onödigt snabbt och propparna lossnar. Då är det bättre att avstå från borstning. Skölj i stället bort smutsen. Låt regn och saltstänk sköta underhållet. Det är ju en av teakdäckets fördelar.

Försök att hålla en en fin slät yta. Och på hårt smutsade ytor kan man ta en fin Scotch Brite duk på en bred kloss så att ytorna tvättas jämnt. En mycket lätt avslipning med fint slippapper varje vår när däcket har torkat ut kan fungera på ett välskött däck. Skeppsgossarnas idoga nötande på örlogsskeppens däck med stora pimpstenar var rätt i princip, men de skulle snabbt nöta ner våra tunna ribbor.

Vad gör man när propparna lossnar och skruvarna tittar fram? En vanlig lösning är att ta bort skruven och försänka ytterligare, eventuellt med nya däckskruvar med flatare skalle. Magnus Rassy på Hallberg Rassy säger att deras däck är helt limmade i polyuretanmassa och i princip inte behöver skruvarna när fästmassan väl har härdat. De är mera att betrakta som monteringshjälpmedel. Om någon enstaka skruv tittar fram kan man helt enkelt ta bort den och täta och proppa om hålet.

Men då gäller det att veta hur däcket är monterat. Några av kvalitetsvarven har vacuumlimmade däck nästan utan skruvar, t ex Nautors Swan. Baltic Yachts sätter ribborna i epoxylim. Men man kan inte generalisera så lätt. Sweden Yachts gör både skruvade och vacuumlimmade däck. Enligt Sweden Yachts föredrar många kunder skruvade däck. Man ser ribbläggning med pluggar som ett tecken på gediget hantverk, vilket också är det vanligaste utförandet hos västkustvarven.

För stora borrhål eller för kraftig skruvdragare så att skruven snurrat och tappat draget förekommer. I sämsta fall är ribborna skruvade med endast en liten klick tätmassa vid skruvhålen. Då är det fritt fram för vatten mellan plast och trä och då läcker det snart i skruvhålet. Enda fördelen är att det blir lätt att ta bort.

Det finns också teakdäck monterade på halvdant avjämnade gamla halkmönster. Då har båtarna alltså inte haft teakdäck från början. Men underlaget måste vara stabilt. Om underlaget inte är jämnt utspacklat med hårt spackel kommer träet att röra sig av fuktrörelser och belastning. Rörelserna påfrestar skruvar och nåt med läckage som följd.

De enklare däcken är i princip som ovanpåliggande lock med fria sidor och en känslig massatätning på sidorna.

På kvalitetsbyggen är däcksformarna byggda för teakdäck. De har släta däck som ger ett stumt underlag för teakribborna. Anslutning mot brädgång och överbyggnader är i regel försänkt. Detta begränsar träets rörelser.

Spikade teakdäck på underlag av plywood förekommer på träbåtar och en del one-off byggen av både plast och stål. Bredare liv och fiskar är skruvade. Finessen är att infästningen är osynlig. Det är elegant, men så småningom tittar en och annan spikskalle fram. Och det är ett elände att rensa nåten när det sitter en spik på var 30 cm. En del läckage kommer fram i plywoodskarvar men ofta märks inget förrän plywooden börjar ruttna. Kolla om det finns missfärgningar på insidan.

Förr eller senare måste nåtningen göras om, helt eller delvis. Det kan röra sig om tio år, ibland längre i bland kortare tid. Men vänta inte för länge. Genom att upptäcka och nåta om mindre nåtsläpp i tid kan livslängden påverkas.

Det som kräver mest arbete är att få bort den gamla nåtmassan. Det är ett tidsödande och tålamodsprövande arbete som måste göras noggrant om det ska vara värt kostnaden och besväret. Är det bara fråga om mindre bitar kan man göra jobbet med en vass kniv, ett stämjärn och lite slippapper för att rensa nåten. Att nåta om ett helt däck på en 40-fotare rör sig om flera hundra meter nåt. Då behöver man helt andra hjälpmedel, även om det ändå finns vinklar och vrår där endast kniv och stämjärn duger.

I korthet handlar det om att först skära och fräsa bort så mycket nåtmassa som möjligt. Nästa steg är göra sidorna helt trärena så att den nya nåten får god vidhäftning. I det läget är man ganska trött på båten så det passar bra att vänta några veckor och låta träet torka ut ordentligt innan är det dags för det mera konstruktiva arbetet att prima och foga.

Det klassiska verktyget för att rensa bort gammal nåt är ett bockat och slipat filskaft. Dessvärre, i det här läget, har de moderna nåtmassorna, när de väl sitter, så bra vidhäftning att de gamla sanningarna inte gäller längre. Gamla beckmassor var inte bra men de var i alla fall lättare att ta bort. Själv har jag hittills lossat sidorna med mattkniv och sedan skrapat ur med filskaftet.

Men det finns nyare hjälpmedel. Häromåret lanserade maskintillverkaren Fein en speciell nåtkniv som fungerar bra att skära bort nåt i ribbdäck och förbereda för nästa moment som är att fräsa kanterna trärena.

Att gå direkt på med fogfräs fungerar inte. Fräsen måste ha styrpinnar så man måste först skära bort det mesta av massan. För mycket massa fastnar i fräsverktyget. Jag har för eget bruk konverterat överhandsfräsar med styrpinnar. Den minsta är en Dremelfräs som kommer åt nära sargar och andra hinder.

Man kan också konvertera en cirkelsåg. Med styrmärke i fören och styrpinne i aktern kan man ta bort massan direkt och få rena kanter i ett moment, åtminstone på fria ytor.

Vare sig man använder såg eller fräs lönar det sig att slipa däcket lätt så att verktygen kan löpa lätt över en något så när jämn yta.

Tillverkarna av nåtmassa har bra vägledningar vad gäller själva nåtningen. Dessa anvisningar förutsätter att nåten, åtminstone sidorna, är helt trärena. Att man ska använda primer håller de flesta med om. När det gäller bottningstape är meningarna delade. Fogningstekniken med mjukfogar förutsätter att fogen har rörelsemöjlighet. Detta brukar man lösa genom att först utforma fogen med tvärsnitt och fogstorlek anpassad till fogmaterialet. En för tunn fog kan inte ta upp rörelser. Utformningen ska medge att rörelsen tas upp av fogmassan utan att sidorna belastas för mycket. En däcksfog ska ha vidhäftning i sidorna och fogen ska följa med i rörelser utan att vidhäftningen äventyras. Några leverantörer föreskriver därför bottningslist i form av en smal tape, så att fogbotten glider fritt. Det kan liknas med en trelänkad kedja med en eftergivlig länk i mitten. Bottningslister har hittills varit svåra att hitta i butikerna. En rundfråga om bottningslister hos några varv ger olika svar. Några följer leverantörens anvisningar, men flertalet tycker att det inte behövs och hoppar över bottningslisten. Tiden lär visa vem som har rätt.

Text: Hasse Pettersson

 

Publicerades: 2005-11-30

Skriv ut