Du är här:Hem Bloggar Elias analys Framtidens båt är historia

Framtidens båt är historia

image
I tider då bränslepriserna på båtmackarna ständigt når nya chockerande nivåer och då el- och hybridmotorernas verkliga genombrott i båtbranschen känns avlägsen tar vi en återblick. En givande sådan där vi skymtar framtidens båt.

I begynnelsen var alla båtar lättdrivna. Fattas bara. Så länge paddel och muskelkraft var det enda sättet att driva sin båt framåt så fungerade det helt enkelt inte med några klumpiga trögburkar av det slag som förekommer idag.

Det hetaste som fanns i båtväg i båtlivets verkliga ungdom, ungefär 6 000 år f. Kr, var en lång, smal och framför allt mycket lättdriven så kallad stockbåt. Och nej – den gick varken att beställas i hel– eller halvfabrikat. Det var upp till varje enskild båtentusiast att karva fram den ur en trädstam.

I våra trakter är den betydligt modernare Hjortspringbåten det äldsta flytetyg som man har träffat på. En 21 meter lång och väldigt smal båt. Årsmodell 400 f.Kr. Man kan säga att det var en båt för yrkesbruk, den rymde 24 jägare/krigare. Och återigen – den var väldigt lättdriven.

Mest lättdrivna båtar
Det spelar alltså inte så stor roll var i historien vi gör ett nedslag. Den gemensamma nämnaren är nästan alltid att båtar från förr var skapade för att gå så lätt genom vattnet som möjligt. Dock med ett skamligt undantag i Regalskeppet Vasa, årsmodell 1627, som var såväl klumpig som rank, trög och pinsam i hela sin uppenbarelse.

Men så var det också en riktig landkrabba som skrek högst om hur Vasa skulle konstrueras. Jag talar förstås om Gustav II Adolf som inte visste ett jädrans dugg om båtar. Men som ändå envisades med att belamra ett redan klumpigt skepp med fler kanoner och skulpturer än vad hon kunde bära. En vindpust i höjd med Beckholmen räckte som bekant för att hon skulle kapsejsa och gå till botten.

Många kojer och mycket motor
Med Vasaskeppet som ett av några undantag så är det ändå lättdrivna båtar som konstruktörer har eftersträvat i alla tider. Ända till nu. För om man ser till den mängd klumpiga motorbåtar som rör sig i skärgårdarna i våra dagar så förstår man att prioriteringen numera är en annan. Idag är det rymliga båtar som gäller. Båtar som i allt för många fall har fler kojer, större pentryn och mer motorkraft än vad den stressade moderna människan hinner nyttja på dagsturen innan det är dags för golfrundan.

För att få en uppfattning om var och hur utvecklingen började gå snett blickar vi tillbaka ungefär 100 år. Vid den här tiden var det C G Pettersson som regerade bland båtkonstruktörer. När han ritade sina berömda motorbåtar fanns det inte så mycket motorkraft att laborera med. Motorer på runt 10 hk var vad som erbjöds och därför optimerade Pettersson farten med en effektiv design. Resultatet av detta blev – med överhängande risk för att bli tjatig – återigen långa, smala och lättdrivna båtar.

image
En modern och rymlig båt i förgrunden med en lättdriven klassiker bakom sig.

Det var när de större och mer kraftfulla motorerna utvecklades som vettet rann ur. De lättdrivna skroven fick ge vika för de rymliga, tunga och kantiga. En modern 40-fots planande motorbåt kräver som bekant två stora dieselmotorer som drar hutlöst med bränsle. Skrovet plöjer genom vattnet som en bred plog. Nosen står i vädret och svallvågorna går skyhöga. Ägaren gläds åt att den kan köras i 40 knop. Men gör det endast i undantagsfall. Om ens det.

imageimage
Men allt är inte nattsvart. Det ständigt ökande bränslepriset på båtmackarna påminner oss om att båtar inte kan vara formade som skokartonger om det ska vara hållbart i längden. En tydlig trend är nu att det kommer allt fler båtar som antingen är skapade för att gå antingen genom eller uppe på vattnet. Båtar som inte ligger och gräver ner aktrarna precis i gränslandet mellan planings- och deplacementfart. Ett färskt exempel på en sådan modern och lättdriven båt är HP 1300. Den har tydliga drag av Pettersson-klassikerna och drar 0,5 liter diesel per sjömil i 9 knop. Trots att den är hela 13 meter lång.

image
HP 1300 är ett nybygge med klara drag från C G Petterssons gamla klassiker. 

Jag påstår inte att det skulle vara något fel i att åka fort på sjön. Tvärt om. Men om det ska göras så ska det göras med en sund anfallsvinkel på mellan fyra och fem grader. Och utan att bogvågen står som en jättelik vit mustasch runt fören med all energi som det kostar, all motorkraft som det kräver och de enorma svall som det drar upp.

Storleken på svallen är som bekant ett direkt mått på hur mycket energi som det går åt för att framföra båten. Tänkvärd är också följande tumregel: Genom att öka antalet hästkrafter med till exempel tio procent i en båt så ökar farten en del. Genom att minska vikten på samma båt med tio procent så ökar farten ännu mer.

image
Träbåtar i tre generationer. Utvecklingen är tydlig. Bredare, rymligare och törstigare. 

En rimlig gissning är sålunda att framtidens familjemotorbåt är en någorlunda slank skapelse och en kombination av gårdagens tänkande och dagens moderna teknik. Det är också en båt med få kompromisser och som är väl anpassad till sitt specifika fart- och användningsområde.

Vad tror du om framtidens båtar, håller du med Elias? Kommentera gärna nedan eller mejla till This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

Publicerades: 2014-10-22

Skriv ut