Ståhöjd är inte allt
För den som både vill hinna med skärgården och golfen med bibehållen harmoni är en båt i plåt rätt melodi.
”Båten känns aldrig så stor som när den ska underhållas.”
Han brukade säga så, båtgrannen på båtklubben där hemma i slutet på 70-talet, när han lättade på presenningen under vårens första värmande strålar på vårarna.
Bertil, som han hette, älskade sin stora och bekväma motorkryssare. Precis som han älskade vårrustningsjobbet och allt som hör därtill. Slipdammet, doften av fernissa och pauserna med skinkmacka och lättöl. För att inte tala om hur han trivdes när han fick snacka båt med farsan och de andra gubbarna i klubben.
Men att klaga över arbetsbördan hörde ändå till. Efter ett par helgers hårt slit sken gubbarna och båtarna ikapp och det var dags för sjösättning. Varpå en annan del av båtlivet tog vid. Den delen som innebar att man stuvade båten med allt som kan tänkas behövas när en familj ska ut på båtsemester hela sommaren.
Bertils motorkryssare hade allt
När Bertil väl kastade loss så var det med med en känsla av oceaner av tid framför sig med familjen och båtlivet. Motorkryssaren var hans hem. Den hade värmare, ståhöjd, pentry, separat akterhytt till barnen. Kort sagt, den hade allt som man på den tiden ansåg gjorde det bekväma båtlivet.
Men så kom våren då både Bertil och hans obligatoriska replik uteblev på båtklubbens dammiga grusplan. Han hade fått nog. På riktigt. Sålde båten och beredde plats i schemat för andra frestelser i livet. I hans fall golf, vinprovning och squaredance.
Hade jag inte sett honom komma sättandes över fjärdarna i en vild galopp i en öppen aluminiumbåt några år senare så hade jag trott att han hade gått iland för gott.
Men Bertil hade bara gjort en liten kursändring i sitt båtliv. Så som så många gör idag. Enligt en studie som båtmässan Allt för sjön lät göra för ett antal år sedan så kan båtfolket numera delas upp i två grupper. Den ena är ”den sociala traditionalisten” som har båtlivet som en livstil och en viktig del av sin identitet.
Men allt fler faller in i gruppen ”äventyrliga individualister” som gillar det som finns att upptäcka till sjöss. Men som ger blanka fanken i vad det är för båt som tar honom eller henne ut till äventyret.
En båt som bara ger
Äventyrliga individualister har heller inte mycket till övers för klubbgemenskap och vårrustning. Båten, om man prompt ska äga en, ska helst bara ge utan att kräva någonting tillbaks i form av vård och underhåll.
Anytec 868 CAB är ett vidunder som i ilfart tar dig överallt i vilket väder som helst, utan att kräva särskilt mycket tillbaka (förutom bensinpengar).
Trenden är alltså att intresset för klubbliv, medhavd matsäck, vårrustning och långa semestrar till sjöss är på nedgång samtidigt som intresset för skärgårdskrogar, en badvik på förmiddagen och något helt annat på eftermiddagen ökar.
Däri ligger också förklaringen till att varannan ny båt som säljs idag är en öppen planande båt som tillverkad i plåt. För en bekväm båt med dagens mått mätt är inte nödvändigtvis en båt med värmare ståhöjd, pentry och separat akterhytt till barnen.
Den nya definitionen av en bekväm båt är snarare en båt utan kapell och trädetaljer. En båt som tål en landstigning på en stenig strand utan att ankring och som inte behöver fendrar vid tillfälliga tilläggningar. Sedan ska man med gott samvete kunna begränsa båtvården till en snabb omgång med högtryckstvätten på hösten.
I slutet av veckan startar båtmässan Allt för sjön i Stockholm (28 feb–8 mars). Där får besökaren se att aluminiumbåtar har gått från att vara en trend till att dominera helt och hållet.
Videor ned några plåtbåtar vi testat
Anytec 622 SP
Anytec 860 SPD
Anytec 868 CAB
Anytec 747 CAB
Arronet 245
