Du är här:Hem Bloggar Erlings krönika I Columbus fotspår

I Columbus fotspår

star clipperI september 1492 hissade Columbus tre skepp Santa Maria, Niña och Pinta segel. Platsen var Kanarieöarna och på stranden stod Columbus älskarinna och vinkade. För att få lugnare vindar startade mitt atlantäventyr några veckor senare. Men det sket sig. Hade Columbus drabbats av samma väder som vi hade Amerika aldrig blivit upptäckt.

Det är exakt femhundra år som skiljer mitt skonertskepp Star Flyer från Columbus carrack Santa Maria. Star Flyer byggdes år 1992. Santa Maria byggdes 1492.



Och vilken skillnad på skepp. Star Flyer är 115,5 meter lång. Santa Maria var 24 meter. Segelytan på Star Flyer är 3 365 kvadratmeter. Santa Maria hade 330. Vi ska ta oss över Atlanten på 14 dagar. Columbus behövde 37. Men så här i efterhand kan man fundera. Hur lång tid hade det tagit om vi inte hade haft en motor att stötta med? Vad hade hänt om Columbus mött samma väder som vi? Vem hade upptäckt Amerika? 



Vädret på Atlanten senhösten 2012 var helt galet. I vanliga fall, och det gällde både för Columbus på 1400-talet och för mig de två gånger jag tidigare seglat över, ska det blåsa passadvind från nordost. Vindstyrka kring 8-10 meter per sekund. Behaglig och skön medvindsegling alltså. Men inte denna gång. Ett envist lågtryck låg parkerat mitt ute på Atlanten. Stort och mäktigt behärskade det större delen av Nordatlanten, från Kap Verde öarna i syd till Azorerna i norr. Orkanen Sandy över Karibien och New York var ett av resultaten – och de många haverierna under ARC 2012 ett annat.



”Jag har aldrig varit med om något liknande”, sa kapten Klaus Müller på Star Flyer. Han har ändå seglat sedan tidigt 50-tal. Dikt bidevind och beslagna råsegel var resultatet – och dessutom en och annan squall. En squall är en lokal front med hård vind, regn och en vattenmängd per sekund som jämtländska Tännforsen.

Squalls är en anledning till oro på havet.
Stora squalls kan röra till det rejält med snabba vindökningar- och vrid.

En förmiddag seglade vi i fem meter per sekund, från fel håll visserligen men OK. Vi vaggade på över den vanliga djupblå Atlanten. 

Föröver blir himlen blåsvart. Gérard Deleplanque, en fransman, som också är en av de 130 gästerna ombord, spanar. Han har segelbåt i vilda Bretagne och blir uppspelt. Han vet vad det innebär. Havet ändrar snabbt färg från blått till vitt. Den långa dyningen planar ut och en makalös massa vatten forsar in över Star Flyer. Horisontellt! Om det är vatten från himmel eller hav är omöjligt att se, veta eller förstå. På trettio sekunder ökar vindstyrkan från 5 meter per sekund till 25. Men styrman Sara är beredd. Hon har länge spanat in fronten på radar och vet att den kommer att blåsa över på 15 minuter. 
Och det stämmer. Plötsligt återgår allt till det normala. Gérard, nu wet and wild, släntrar ner till hytten och drar på sig torra kläder.

Kapten Sara Nordin



Sara Nordin är 28 år, sjökapten och tredjestyrman ombord på Star Flyer. Hennes sjömansliv började som hopp-i-land-kalle på de vattenjetdrivna Cinderellabåtarna i Stockholms skärgård. Hon gillade läget och klarade sjöbefälsskolan i Kalmar på fyra år. Favoritämne var astronomisk navigation.



På sin 20-24 vakt försöker Sara få oss svenskar att identifiera de 57 stjärnor som kan användas för pejling då kompasserna ska devieras: Antares, Arcturus, Aldebaran, Sirius, Cappella … Det klarar vi förstås inte och ingen hänger heller med i terminologin: Azimut bäring, medianpassage, solens deklination. ”Man måste kunna lita på kompasserna”, förklarar Sara och det håller vi med om också i dessa GPS-tider. Efter synnerligen komplicerade beräkningar, obegripliga matematiska formler och slående i den astronomiska kalendern kommer Sara fram till att gyrokompassen visar 0,3 grader fel – åt ost. Vi andäktiga lyssnare tycker inte att det låter så mycket, men det tycker Sara. Sen stirrar vi upp i himlen där myriader av stjärnor är fullt synliga här mitt ute på mörka Atlanten.

Star Flyer 2012
En del av gänget som seglade på Star Flyer. Erling sitter i mitten längst till höger, alltid med basker på.



Och vad hände sen? Efter en vecka, någon stans nordväst om Kap Verde öarna kom passadvinden. Då var det T-shirt, kortbyxor och solskyddsfaktor som gällde. Vi låg i nätet under bogsprötet och spanade efter delfiner, val, haj och flygfisk. Flygfiskarna startar alltid mot vinden men faller av blixtsnabbt och seglar iväg. De skickligaste femtio-sextio meter. Och naturligtvis var vi framme på minuten i Barbados. Rum punch, reggae och grillad Blue marlin. Respect Man! Du som också vill segla över Atlanten i ett äkta stort segelfartyg gå in på Starclippers eller Poseidon Travels.

Publicerades: 2013-02-05

Text: Gustav Morin

Skriv ut

Erlings krönika

Erling MatzOkunniga båtbyråkrater, låtsaskaptener med Vegamössa och skepparkrans och fundamentalistiska miljömuppar får passa sig. 
Läs mer om Erling

Bloggar/Senaste