Du är här:Hem Bloggar Erlings krönika "Havsnivån kan stiga med en meter"

"Havsnivån kan stiga med en meter"

image
Jorden har feber, påstår Världsnaturfonden. Och naturmuppar hänger på. Havsnivån kan stiga en meter de närmaste etthundra åren, varnar WWF på sin hemsida. Men för inte så värst länge sedan steg havsnivån med 122 meter. Det kallar jag feber. Nu gäller det att tänka efter, välja väg och inte ösa pengar i sjön.

Har du varit i Doggerland? Jag har varit där fem-sex gånger. Eller i alla fall seglat igenom, eller kanske över. Låter det konstigt? Stämmer! Det är väldigt konstigt.

Doggerland ligger på 15-30 meters djup mitt ute i Nordsjön. För bara 9 000 år sedan var här land, berg och skogar. I Doggerland levde ett stenåldersfolk. De älskade och trätte. De slog ihjäl ullhåriga noshörningar, mammutar och uroxar efter bästa förmåga.

Eftersom de hade bott i sitt Doggerland i 10 000 år måste det ha fungerat rimligt bra. Fiskare som bottentrålar har fått upp harpunspetsar, stenyxor och ben av forntidens märkliga djur.

Jag funderar på detta då jag kikar på ekolodet mitt ute på Nordsjön. Bara 15 meter, trots att närmaste land ligger flera hundra sjömil bort. Säkert är det något att reflektera över i dagens högljudda, självsäkra diskussion kring koldioxid, temperaturhöjning, vattennivå och vad vi människor gör med vår jord.

”Nästan alla klimatforskare är eniga om att den accelererande klimatförändring vi ser i dag till stor del kommer från mänskliga aktiviteter”, skriver WWF på sin hemsida. Nästan alla alltså, och jag tänker inte ge mig in i den debatten. Däremot vågar jag påstå: Alla klimatforskare är överens om att jorden själv, eller om det nu är solen, har förändrat naturen i oändligt mycket högre grad än vi människor påstås göra i dag.

image
Så här kan innevånarna på Doggerland ha sett ut. Bilden föreställer Eldsländare, indianer som levde på stenåldersnivå i ett eländigt klimat längst söderut i Sydamerika ända fram till början av 1900-talet.

Naturen är oändligt mycket starkare än vi människor. Kanske är det dags att omprioritera. Kanske ska vi lägga ner mindre pengar och energi på att köpa och sälja utsläppsrätter och på olika sätt minska utsläppen av koldioxid. På något sätt verkar politiker ändå oförmögna att genomföra de förändringar som anses nödvändiga. Men det måste till politiska beslut. Kan/vill/vågar inte politikerna agera kommer vattennivån att höjas – om det nu inte är naturen själv som förorsakar detta. Men det spelar ju egentligen ingen roll. Högre lär den bli.

Det som spelar roll är istället hur vi agerar. Kanske är det sundare att acceptera temperaturhöjningen och lägga ner kraft på att minska skadeverkningarna.

Kanske ska vi vara generösa mot de idag billösa i Afrika och i Asien och låta dem köpa frihetens instrument (bilen) precis som vi kunde göra i början av 50-talet då bilismen blomstrade ut för fullt i Sverige.

Kanske borde vi istället satsa allt på att hjälpa de människor som kommer att drabbas då deras land svämmas över eller deras åkrar förbränns. Hjälpa dem att flytta, hitta odlingsbar mark, bygga vallar mot havet, försörja sig.

Etik är bättre än teknik och politik. I vart fall borde de gå hand i hand.

Läs mer om Doggerland i National Geografic

Publicerades: 2013-10-02

Text: Erling Matz

Skriv ut