Du är här:Hem Bloggar Team 49erFX "Megabrall på Mallis"

"Megabrall på Mallis"

image
Värstingvågor och vridiga vindar, världstjärnor som vurpar och trasiga toppmaster. Julia och Cissi berättar om att stupa på mållinjen och summerar senaste regattan. 

Det tar en dag att rigga ned och packa båten ordentligt på trailern och när vi var färdiga och på väg mot nästa regatta i Hyere kan vi blicka tillbaka på världscupveckan på Mallorca. Det är så mycket som har hänt att det är svårt att samla tankarna. Sällan har vi sett såhär skiftande förhållanden.

Vi har ju tidigare berättat om de inledande dagarnas lättvind och skrutit om att vi spikade två seglingar. Sedan började det hända grejor på onsdagen.
Morgonen började med att racingen blev uppskjutet i väntan på vind och när väl brisen började rulla in från havet var 49er-grabbarna först på tur i startlistan. 

Sen kom uppgifterna som fick pulsen att gå i taket. Ute på banan hade det på bara ett par minuter blåst upp rejält och OS-silvermedaljörerna och hårdvindskungarna från NZL hade redan vält och legat upp och ned två gånger, fick vi veta på telefon från vår coach. Det blev språngmarsch till trailern för att hämta störtkrukorna och sen spänna riggen max. Nu var vi redo att ta oss an Palmabuktens utmanande förhållanden.

Megabrall
Dagen präglades av stora vågor och landvind vilket gjorde det väldigt svårt då det ena stunden var megabrall och nästa sekund var dags att kasta sig in i båten när det lättade ur. Vi var inte helt med i spelet och hade en rätt tuff dag.

image

Vi skrattade åt oss själva och vår uppfattning om gårdagens storlek på vågor, när vi under torsdagen surfade omkring i säkert dubbelt så hög sjö. Riggen och seglen slog och skakade i de vindbyarna och på länsen FLÖG vi bitvis fram!

Adrenalin och glädjerus
Tufft, kul, utmanande, skrämmande, adrenalinpumpande och glädjesprudlande är några ord som skulle kunna beskriva de tre seglingarna runt banan. Ett sista drama blev det när vi i den avslutande seglingen. Vi hade lyckats segla upp till en femteplats och var välligt måna om att att inte krascha och stupa på målsnöret. Men bara 300 meter från mål, när både jag och Cissi hängande längst ute i trapets, hör vi ett PANG! Vi tittar upp i riggen och ser att toppvantet, som supportar hela övre delen av masten där gennakern har allt sitt tryck, hade gått av. Vi lyckades segla i mål med bara stor och fock som 12:a. Trist såklart men vi var ändå riktigt nöjda över att vi inte vurpade och för att vi varit med och slagits i toppen i hårdvind, en riktig överlevnadsdag.

Efter 13 seglingar slutade vi på 15:e plats. Allt går åt rätt håll! Vi vet vad vi har att jobba på och vet att vi kan bli ännu bättre.

Kroppen är sliten nu och det blir skönt med några dagars vila innan vi är on the road again och kör järnet mot Hyeres världscup som går 19 till 26 april.

Publicerades: 2014-04-11

Text: Gustav Morin

Skriv ut