Göta kanal 4 – Emma Molin om filminspelning med landkrabbor

Premiär nu på fredag den 29/7. Hamnen får en pratstund med regissören Emma Molin, känd från humorgruppen Grotesco, om fördelar och nackdelar med att vara landkrabba i filmen Göta kanal 4.

Per_Andersson_surfbrada_Gota_kanal_4
Hamnen får en pratstund med regissören Emma Molin, känd från humorgruppen Grotesco, om fördelar och nackdelar med att vara landkrabba i filmen Göta kanal 4.

När ägarna till klassiska Anderssons Varv, som har varit på tapeten i alla fyra Göta-kanafilmerna ända sedan den första släpptes 1981, ska skiljas så är det inte solklart vem som ska få det. Inte förrän man kommer på att man kan tävla om varvet.

Mer om nya Göta kanalfilmen:
Här är den stjärnspäckade trailern
Hamnen tar en titt bakom kulisserna!

Det är med andra ord upplagt för ett vansinnes-race på Göta kanal där allt är tillåtet. Något som också bäddar för underhållande intriger, halsbrytande manövrar, krockar, och spektakel i mängder.

Nästan bara landkrabbor

Så långt fiktion. Men mitt i allt detta stod Emma Molin som gör sin regidebut och som därmed är ansvarig för att detta skådespel fastnar på film. Men också för att man får ut det allra bästa ur Eva Röse, Tomas von Brömssen, Per Andersson, Björn Kjellman, Dilan Gwyn, Lottie Ejebrant och Sten Ljunggren med flera i denna stjärnspäckade film. En film där det mesta alltså kretsar kring båtar, båtvarv och en 19 mil lång kanal.

Så, Emma Molin, hur står det till med båtkunskaperna?

– Jag är en riktig landkrabba och har ärligt talat inte mycket koll på det här med båtar. Visst skulle jag kunna tänka mig att göra en utflykt med en segelbåt men jag är verkligen inte den som skulle kasta loss på egen hand. Det där med båtar och skärgård är ett outforskat område för mig, säger Emma Molin.

Har det varit en nackdel, eller kanske rentav en fördel, under inspelningen?

– Jag kan nog tänka mig att det är en fördel att se båtmänniskor och fenomenet båtliv litet från ett helikopterperspektiv. Det här med slussning och manövrar som ska göras i kanalen är ju ett skådespel i sig. Sedan berättar ju en historia för alla, även de som som inte kan något om båtar.

Hur står det till med båtkunskaperna i resten av teamet?

– Man kan nog säga att vi är ett glatt gäng av landkrabbor utan koll. Dock med ett lysande undantag i Eva Röse som inte bara har gjort den här kanalresan på film tidigare utan som har haft ett väldigt båt-intensivt år då hon också var med i ”Över Atlanten”. Hon har verkligen koll, kör vattenskoter och båt på fritiden och så. Jag blev också varnad av Anders Birkeland, producent och rutinerad båtmänniska, att jag minsann också skulle fastna för båtar efter den här inspelningen. Vänta bara… typ.

Men körde inte Ewa Röse upp på land mer eller mindre ofrivilligt under inspelningen?

– Haha, nej. Eller jo, fast nej. Det du far efter var faktiskt en jätteobehaglig händelse där Eva Röses båt ligger i närkamp med konkurrenten vid Lanthöjden i Göta kanal. Jag och några till står i en skogsdunge och ser hur hennes båt plötsligt far ur bild varpå det hörs jordens brak. Vi ropar via radio till föraren men får inget svar. Där och då blev det riktigt obehagligt eftersom vi inte visste hur det hade gått. Det var några evighetslånga sekunder där. För tydlighetens skull ska jag säga att det in te var Eva, utan en stand-in, som hörde.

Och hur gick det?

– Båten hade farit upp en bra bit bredvid kanalen och var ordentligt tilltygad men föraren klarade sig undan med ett ganska lindrigt skadat knä. En tröst i allt detta, när saker och ting hade lugnat ned sig, var att ögonen på producent Birkeland fullkomligen lyste när han senare fick se hur den lilla olyckan blev på film.

Så, avslutningsvis, kommer vi att få se dig därute bland kobbar och skär på ledig tid som en fullfjädrad båtmänniska såsom producent Anders Birkeland förutspådde inför inspelningen?

– Nej, jag har fått nog. Båtlivet kommer att förbli en okänd värld för mig, avslutar Emma Molin.

– Eller väna, jag vill säga en sak till?

Ja?

– Jag tycker fortfarande att båtar, framför allt träbåtar, är väldigt vackra att titta på – men litet på håll för säkerhets skull, avslutar Emma Molin – igen.