Raid Revenge – stjärnspäckad action i Stockholms skärgård

Gustav Morin

Gustav Morin

Raid_Revenge_puff
”Meningen med livet” säger vissa, ”stenhård kappsegling” säger andra. Hursom är Raid Revenge sveriges mest actionfyllda skärgårdssegling. I år med ett stjärnspäckat startfält. Här följer bildspel, vacker video och livsnjutaren Petter Karlbergs egna ord från racet. 


Se hela bildspelet på www.lovestrandell.com.

Sist in med bara en vecka till start så meddelade Darren Bundock, regerande F18 Världsmästaren med Jeroen Van Leeuwen, (och regerande Raid Revenge mästarna), att han fått en lucka i sitt Americas Cup engagemang och gärna ville delta igen och kompletterade vårt redan surrealistiska startfält till att då innefatta både världsettan och regerande världstvåan, Mischa Heemskerk med Bastian Tentij.

Världsmästaren i Tornado Iordanis ”Dany” Paschalidis” deltog för andra året i rad tillsammans med Gustaf Dyrssen. När jag sa till Dany att det var kul att han kommit tillbaka igen så fick jag svaret med varm röst; ”Petter… I will always come to Raid Revenge as long as it exists!”.

Carolinj Brower seglade med skäggiga raidfarborn Thomas Ekefalk (regerande SM-mästare med Magnus Lövdén). Carolinj har bland annat deltagit i tre OS, seglat Whitbread och blev nyligen historisk när hon vann Round Texcel Race (35:e upplagan) som första kvinna någonsin.

Från vårt grannland Norge kom Nordiska Mästaren och OS-medaljören Ole-Petter Pollen, som seglade med Pål Kirkebø.

Helgen bjöd på fantastiska förhållanden med goda vindar på dagarna och fina soliga kvällar till middagarna och bastubaden. Vi kunde inte ha bett om mer och alla var härligt ”raidmosiga” när vi kom i hamn på söndagen efter 150-200 seglade distans över tre dagars studsande bland grynnor o skär och 21 tim konstant racing i Stockholms vackra södra skärgård!

Dag 1:
Starten på fredagen var planerad till 10.30 men fick skjutas fram en timme i väntan på vinden.

Vinden kom och byggde upp till att bli en stadig och fin dubbeltrapetskryss hela vägen ner till Rånö – årets basläger.

Under vår framfart så fick vi ett något oväntat hinder i vår bansträckning – en ubåt som verkade mindre förtjust över att få 25 framrusande F18-katamaraner runt sitt bogvatten kors o tvärs. Men vi uppskattade mötet, förutom att den var lite i vägen kanske.

Tim Shuwalow med Charlie Begemann spikade båda fredagens etapper och jag tror att uttrycket ”underdog” skulle kunna användas i sammanhanget med tanke på det minst sagt respektingivande startfältet.

Vi vet att Tim är snabbare än vinden normalt, och ackompanjerad av Charlie (3:a på Dutch Open 2012), så visade de sig vara snabbare än både världsettor, världstvåor och diverse OS-medaljörer.

Väl framme på Rånö blev det grillning och ”barhäng” med vacker kvällssol i goda vänners lag. En perfekt start på en perfekt helg.

Dag 2:
Lördagen startade med regn och friska vindar. Skönt busväder med stadiga 8-9 m/s. Superförhållanden för en spännande raid helt enkelt.

Mysingen bjöd på fina vågor som det gick att få till lite sköna surfar på i undanvindarna. Underbart!

Dagens stora utmaning blev en smitväg som de flesta inte kunde motstå och tyvärr skördade detta tiotalet centerbord och en hel båt… Det var finländarna Mikko o Matti Nieminen som tyvärr blev tvungen att bryta tävlingen efter att deras centerbord slagit rakt bakåt in i skroven.  De fick hjälp att få in sin båt till fastlandet och anslöt senare igen på kvällen till vår middag och hälsade glada att ”vi kommer igen nästa år, utan tvekan!”.

Efter ett lunchstop på vattnet vid Nynäshamn gick dagens andra ben upp till norr om Muskö och med specialtillstånd för passage vid Musköbasen för våra utländska team så blev det ett knivigt vägval. Antingen den klart kortare vägen förbi Musköbasen inomskärs eller det längre benet ute på Mysingen i ostörd vind.

Jag och Robert Albinsson, min kära soulmate och gast, valde yttre vägen och det blev en fantastisk lång härlig halvvindsbog med tjutande daggerboards i alla möjliga oktaver. Robban stod längst bak i dubbeltrapets med dryga 20 knop på GPSen surfandes utför ”mysiga” vågor som gav lite extra adrenalin till upplevelsen.

När man hänger längst bak i trapets och flyger fram och allt bara tjuter, så slås jag ofta av att det är en svårlagen upplevelse av välbefinnande man infinner sig i. Man känner att man verkligen lever 100 procent i nuet. En superboost för själen. En meningen-med-livet-känsla!

Lördagens första ben spikade återigen Tim och Charlie och andra benet spikades av Darren Bundock och Jeroen Van Leeuwen.

Väl i hamn igen på Rånö så blev det en del meckande med diverse vingklippta daggerboards med mera. Och senare en välförtjänt middag. Enligt uppgift så intog vi glada seglare dryga 30 kilo kött, ca halvkilot per person.

Alla var ganska slitna men väldigt glada och nöjda efter dagens krävande förhållanden, så kvällen blev ganska ung för de flesta som prioriterade att vila upp sig och samla krafter inför söndagens respektingivande vindrapporter på 11-14 m/s och ökande till 13-15 m/s…

Dag 3:
På söndagsmorgonen hade vindrapporterna tagits ner till måttlig vind och det såg ut som det skulle kunna spricka upp och bli sol fram på dagen och med lite mer tryck, som en dröm!

I dis och ganska måttlig vind drog vi iväg och fältet spreds ut över Mysningen ganska snabbt. Allt gick nu ut på att söka tryck.

Vänsterkanten mot Muskö visade sig vara fördelaktig och båtarna på den kanten började dra ifrån och vi kände att det var rätt tungt att ligga på högerkanten just då.

Väl över på ”rätta” sidan började vi pina på och avancera i fältet till våra stora glädje, och 200 procent fokus.

En parantes; för en tid sedan så gjorde jag en veckas träning med katamaranlegenden Helge Sachs (GER), för att försöka förbättra mina seglingskunskaper. Det som fastnade mest under den veckan var Helges stenhårda tyska uppmaning, ”PETTER! YOU ARE NOT FOCUSING!. För första gången på senare år så kände jag nu, under pressen att försöka ta mig bort från den dåliga vänsterkanten, att jag faktiskt fokuserade. UTAN Helges fantomröst ständigt spökandes i huvudet.

Vi höll oss i trycket som flyttades över mot högerkanten och någon ”där uppe” gav oss ett rejält lyft och vi kunde segla en klassisk ”bananböj” upp mot målet. Hux flux befann vi oss på tionde plats, framför båtarna i lovart på vänsterkanten som tappat trycket och gick långsammare.

Efter att kommit upp på utsidan av södra Ornö tilltog vinden och vi fick återigen en härlig låååång tokhalvvindsbog med tjutande centerbord upp mot första etappens målgång.

Precis innan starten för andra benet var det rejält tryck med rätt mycket vita gäss och minst en båt som slog omkull på vägen ner till startlinjen. Jag tänkte att ”nu jäklar är att bara hålla sig på rätt köl som blir det vinnande konceptet”.

Men vinden satte sig och det blev en superhäftig kryss hela vägen upp till Saltsjöbaden som var slutmålet för vårt äventyr.

Tim Shuwallow och Charlie Begemann seglade fantastiskt stabilt och tog hem segern, dock med den minimala marginalen en poäng tillgodo över fjolårets vinnare av Raid Revenge – Darren Bundock och Jeroen Van Leeuwen.

STORT GRATTIS till Tim o Charlie som nu kan njuta av den stora äran och kan stoltsera med att ha en Guldbuddagroda på finaste platsen i prismontern.

// Petter Karlberg, ordförande F18-förbundet.

Läs mer på www.raidrevenge.com

Relaterade artiklar

racing_bankappsegling_2016_Kalle_SVT_seglar_F18_Kalle_seglar_F18

Balett, sidvagnsracing och rädsla för livet

racing_havskappsegling_2014_Raid_Noir_Raid_Noir_fix-7_Puff

Katamaraner i hetluft under ubåtsjakten

bloggare_adrenalin_2014_Flying_Phantom_Flying_Phantom_heli-2

Fantastiska flygtrenden fortsätter – se nya videor

bloggare_adrenalin_Flying_Phantom_Phantom_foil_1_puff_490x260_playknapp

Flygande katta för folket