Det är knappast gadgets och fräsiga funktioner som får svenska Iron att sticka ut. Men sticker ut – det gör den!

Tänk er en Hydrolift F-23 eller en S-24  från början av 2000-talet. Eller en Goldfish 21 Sport. Men med ett bredare förskepp för större stabilitet och rymd, en putt-ifrån-korv runt hela baljan och med ännu färre krusiduller.

Eller nja, det finns faktisk en viktig del som differentierar Iron mot de gamla renodlade performance-klassikerna.

För Iron må se tuff ut och skrovet må vara designat av racingfokuserade Mannerfelt, men man har ändå bakat in något som ska likna familjefest i form av två soffor i aktern – och ett därtill installerat utfällbart picknick-bord.

Iron är kul att köra. Inget snack om saken!

Gustav Morin, förare.

Åsikterna hos Hamnens testpiloter går isär gällande användningsområdet för bordet. Men det finns ytterligare attribut och funktioner som gör att Iron på det hela taget framstår som mer funktionell än tidigare nämnda klassiker.

Iron 767 girar med en känsla av att man svävar fram med bara akterskeppet i vattnet.

Iron 767

Ett kännetecken för Iron 767 är den slanka profilen men också det breda förskeppet – som ser till att fören inte gräver ner sig i vågdalarna.

Iron 767

”En upplevelse av fullständig skräck”. Claes försöker handgripligen ta över kontrollen – i 51 knop.

Som förare är det belönande och kul att utmana gränserna med Iron. Passagerarna kan dock ha åsikter.

Mest handlar det om layouten ombord med fler sittplatser och stort stuvutrymme men kanske framförallt om att utförandet är stabilt och robust snarare än snabbt och snobbigt.

En upplevelse av fullständig skräck!

Claes Olivecrona, passagerare.

Men det som kan få den båtfrälste på fall är troligen inte de praktiska egenskaperna. Snarare handlar det om körkänslan!

Och den får Hamnens reportrar känna på ordentligt under testkörningen.