Ornö Runt med udda snabbseglare
Helgens Ornö Runt bjöd på paradväder och utmanande vindar för de 231 deltagande båtarna. Jimmy Hellberg gled genom trånga sund, sträckte ut med gennakern i 13 knop och fick hjärtat i halsgropen när han luffades upp mot land – kölen är tre meter djup. Se filmen och läs ingående story.
Ornö Runt blev en härlig segling med underbart seglarväder. Kappseglingsmässigt så började det dåligt för oss. Kryss i lätt till mellanvind i trånga vatten med massor av båtar som gjorde luften extremt turbulent och det var svårt att få fart i båten. I början blåste det så vi körde med fyllda vattenballasttankar men vi har nu lärt oss att det inte fungerar när det är trångt och man måste kunna ta blixtsnabba beslut om att slå. De ca 15 sekunderna som det tar att flytta vattnet är för lång tid och då har luckan, vridet eller vindbyn redan dragit förbi. Detta gjorde att vi många gånger kom ur fas med vindvriden som var både många och stora så vi hamnade på rejäl efterkälke. Vår största konkurrent, Aspect 40:an ”Effect” var näramre en sjömil före oss innan det var dags för rundning vid norra Ornö.
Del två av seglingen bjöd på undanvind, i början platt läns. Vår gamla gennaker från -97 är inte gjord för läns så vi skar som dårar med 90 grader skenbar vindvinkel och det verkar Pac-Man gilla. Vi gippade in närmare Ornölandet medan de flesta som låg i vår närhet gick utanför Gjusböte och Långholmen. Teorin säger ju att det borde vara mer vind närmare Ornölandet då vinden som bromsas upp där vrider vänster. Jag vet inte om vi hade bättre tryck än övriga men vi hade flyt med vriden som gjorde att vi fick bra skärning ut på Lång Tarmen. Nu hade vi ryckt ifrån ordentligt och vi seglade om båtar på löpande band då det tillfälligt vred emot och många hade problem med att bära sina spinnakrar.
Sedan blev det trångt i passagen mellan Landsätta och Krogen med rätt aggressiv segling från vår sida, för att inte fastna allt för mycket bakom plattlänsade spinnakerbåtar. Det blev lite hetsigt ombord när Hans Samuelsson i SK30 ”Deidre” svarade blixtsnabbt på vår skärning och luffade oss bra nära land vilket gjorde att åtminstone jag fick hjärtat lite i halsgropen då Pac-Man sticker 3m djupt. Då vill man inte in allt för nära land, även om Hans tyckte att ha lämnade oss gott om plats…
Nästa utmaning var att ta sig igenom den södra rundningen som också är en tajt passage mellan Österbåden och grynnorna norr om Västerbåden. Här blev det platt läns och vi var tvungna att bromsa för att inte köra in i båtarna framför som hade bildat en effektiv mur. Direkt när det öppnade upp började vi skära aggressivt igen.
Nu började vinden vrida emot och en bit fram började båtarna ta ner sina spinnakrar. Vi pumpade upp fullt med vatten för att stå emot den branta skärningen och stundtals hårda vindbyarna. Vi toppade som mest 13 knop och vår fördäckare Martin Heidendahl satt och jublade som ett barn på Gröna Lund, själv var jag mest orolig för masttoppen som inte är fullt stagad… Men både den och den gamla gennakern höll!
Sista delen upp mot mål var det kryss i 6-7 m/s och då gick vi rätt bra jämfört med båtarna runt omkring oss och till vår glädje hade vi nu kapat avståndet till Aspect 40:an rejält, som nu inte var mer än ett par hundra meter framför oss. Här var det hyfsat öppet vatten och vi hade inga problem med att tajma slagen med vattenballasten. Vi kom aldrig ikapp Aspecten helt men tillräckligt för att slå dem på beräknad tid, vilket är ett stort ”fall” i rätt riktning för oss.
Återigen slutade vi på en sjunde plats i vår startgrupp, vilket vi inte är helt nöjda med. Men vi vet att vi har mycket att lära om hur båten skall seglas. De gamla seglen ska ju också bli utbytta så småningom. När vi väl har listat ut vad Pac-Man behöver så finns det hopp om bättre båtfart och topplaceringar framöver.
Nästa äventyr blir Watski 2Star som börjar redan på onsdag!
