Candela P-12 väcker hopp – trots att de är långt från i hamn
Den stundande serieproduktionen av Candela P-12 Shuttle väcker hopp i Hamnens Alfred Ahlberg. Men samtidigt finns reservationer inför vägen framåt.
Min hustru kommer från en ö i det blekingska kustbandet. För att ta sig hem till svärföräldrarna krävs tur på dryga 25 minuter med den gula bilfärjan. En tidtabell som helt bygger på att bilarna ställer sig rätt, färjepersonalen kan sina tilläggningar och att alla sommargäster med stadsjeep från Stockholm inte prompt ska med samma färja två dagar innan midsommar. I min hemstad går onekligen biltrafiken före allt.
Visst, vi har vitblåa skärgårdsbåtar med mullrande dieselmotorer. Men med de svallvågor de drar upp stävar jag snabbt bort. Det kommer nog ta tid innan jag över huvud taget sätter min fot på en sådan igen.
Varför åberopas dessa minnen i en artikel om Candelas kollektivtrafikssatsning med P-12 Shuttle? Kanske för att jag i mina smått landsbygd- och skärgårdsromatiska stunder kan dagdrömma om att flytta ut till Aspö. Det vill säga ön min fru kommer ifrån.
Hon ger dock ett blankt – nej.
”Du vet inte hur det är att behöva sitta på en färja i en timmes tid om dagen. Åka fram och tillbaka, och planera sitt livet efter en tidtabell!”
Så brukar det låta, och hon har givetvis rätt helt rätt i det. Men med Candelas framfart tänds ändå ett hopp.
Ett monumentalt steg mot hållbar kollektivtrafik på vattnet
Det har gått ungefär ett år sedan P-12:ans formar nådde fabriken i Rotebro. Sedan dess kan jag inte tänka mig att det varit något annat än full fart med att laminera, testa och optimera. När det idag berättades att denna modell – som på riktigt kan vara en revolution i sjönära kollektivtrafik – går in i serietillverkning kan jag inget annat än beundra vad start-up bolaget från Stockholm åstadkommit.
De har rest land och rike runt och slagit på sin trumma om hur framtidens sjöfart snart är här. Som båtjournalist har det haglat in pressmeddelanden på allehanda språk i mejlkorgen om att svenska Candela minsann finns på palts i Cannes, Fort Lauderdale, Comosjön, och så vidare.
Intresset tycks inte svalna.
Dessutom sker allt detta med all rätt. De siffror på energibesparing som Candela visar upp är inget annat än enastående. Vi har inte heller någon direkt anledning att misstro att förväntningarna inte skulle gå i linje med löftena. I vårt test av Candela C-8 gav den åtta meter långa daycruisern precis vad den lovat i hänsyn till båtens prestanda. Energibesparing på 80 procent inom sjöburen kollektivtrafik procent är något som jag tror att man kan vänta sig.
Men ännu är Candela inte riktigt i hamn.
Svårighet med skalbarhet
Utmaningarna för Candela är fortfarande många. Låt oss därför fokusera på de två jag tror kanske är de allra största hindren för att Candela P-12 skulle kunna bli den flygande sensation vi nu fått se bilder av.
Det är en sak att Candela nu har sitt så kallade proof of concept, det är emellertid en helt annan sak att skala upp detta till en regelrätt och lukrativ serieproduktion. Inte minst i en vacklade ekonomi.
Det hela kan liknas med entusiasmen gentemot ett annat svenskt startup-bolag som lirar i gränslandet mellan tech och båtliv – X Shore. Båtbyggaren från Nyköping som tyvärr inte tycks få den fart de velat på serieproduktionen av sin stora ”brödvinnare” X Shore One.
”Tesla har ju lyckats för att man kunnat skala upp och producera en jädrans massa bilar.”
Så sa Gustav Morin när han och jag lade vår iver åt sidan och tog en krass titt på nästa steg för Candela P-12. För oavsett om man vill tjäna pengar eller inte – och tro mig, Candela vill – så är man så illa tvungen och då gäller det att leverera i mängd.
Övervinna trångsynthet
Nästa utmaning är att Candela måste övervinna det ibland ack så trångsynta skärgårdsfolket till sin sida. Jag vill göra det väldigt tydligt att jag inte nödvändigtvis talar om min hustru. Även om hennes inställning är en som kommer behöva ändras. Candela måste visa att det faktiskt är smidigt, att ny teknik inte är att frukta och att det går att driva båtar med eldrift. Även här kom Gustav med en bra reflektion.
”Man är ju bra mycket mer sugen på att åka färja om man ljudlöst svävar fram över vattnet.”
Han har ju helt rätt.
Kanske finns lösningen i själva produkten?
Kanske är det därför att haglet av otaliga mejl i min inkorg inte stör mig?
Kanske är det för att Candela P-12 Shuttle väcker hopp om att en dag få med mig hustrun på en flytt ut i kustbandet?
