De flyttade från stan och lever sin dröm i skärgårdsidyllen
En story om att våga ta steget. Men också om att göra båtar, båtliv och skärgårdsidyll till sin vardag. Hamnen besöker familjen Lindblad-Ernvik på Storön i Vänern.
Han från Danderyd. Hon från Örebro. Men det känns avlägset nu. Inte minst då Alexander och Judits liv tog en ny vändning för tre år sedan då de flyttade till en gård på Storön i Vänern. En gård som nu är deras boende, arbetsplats, vardag och frid – allt i ett. Men också ett nytt slags liv med får, getter, mammaroll, glasskiosk, papparoll, höns, sjötaxi-service, sjöräddning och båtförarkurser. För att nämna en del.
Jäktigt?
– Nej. Eller ja. Eller, det vet jag inte… Det är i alla fall inte den känslan som dominerar. Vi brukar säga att vi ångrar flytten ut hit ungefär tre gånger per år. Det kan vara när vinterstormen bryter av bryggan, när startmotorn på svävaren kortsluter mitt i julstöket eller när avloppet kollapsar i köket… eller så. Annars känns det som att vi har hamnat rätt, säger Alexander Lindblad Ernvik.
Se Hamnens upptäcktsresa i Vänern och när vi besöker familjen Lindblad-Ernvik på Storön (7 minuter och 34 sekunder in i reportaget).
Vad skiljer er från alla andra som drömmer om göra en liknande kursändring i livet – men som inte kommer till skott?
– Svårt att veta säkert men Judit är missionärsbarn, uppväxt i Thailand, extremt berest och orädd. Det sitter liksom inte fast. Själv fick jag mig några tankeställare under de år som jag drev en begravningsbyrå. Det var en ständig påminnelse om att livet är kort. Det gäller att följa sina drömmar. Något som många nyblivna änkor och änklingar som jag pratade med önskade att de hade gjort mer, säger Alexander.
Starkt inneboende driv
Vägen till livet på Storön var dock inte spikrak. Ej heller slumpartad. Som så ofta – när någon har uppnått något speciellt – så beror det på ett stark inneboende drivkraft. I Alexanders fall en intensiv längtan till skärgård, båtar, vind och vatten som har brunnit inombords ända sedan barnsben.
Tidigt på egen köl
Snart nog tog han sina första svängar på egen köl. Först i en Selco, en klassisk charmig liten sportbåt som har fostrat många båtförare (inklusive såväl Hamnens chefredaktör Gustav Morin som undertecknad). Med tiden byttes den ut mot en Flipper Flash, en Jofa Sting och en Ockelbo C20 i tur och ordning – för att sammanfatta Alexanders tidiga båtägande i stora drag.
Svävare på vintern
Idag är båtar ett måste snarare än en hobby där en Arronett 27 CIR är själva flaggskeppet i flottan. En laståsna som är precis så stryktålig, rå, praktisk, sjöduglig och pålitlig som en bruksbåt måste vara när Vänern är på sitt allra tjurigaste humör. Under vintersäsongen och då isen varken bär eller brister, är det dock svävare som gäller.
Familjen Lindblad-Ernvik gjorde slag i saken och driver nu en gård på Storön i Vänern.
Smidigt med vattenskoter
– Men för enklare turer tar vi vår lilla styrpulpetbåt. Eller segelkatamaranen om vi får en ledig stund. Mest av allt använder vi dock vattenskotern som är oslagbar när det gäller snabba, smidiga transporter till och från ön – till, förskolan eller om Judit måste lämna hemmakontoret och utföra sitt halvtidsarbete som planarkitekt på plats emellanåt.
– Nu ser vi också fram emot turer i vår nyinförskaffade och elkonverterade snipa. (Mer om det i ett senare reportage reds.anm)
Apropå det – gårdsverksamhet, glasskiosk, sjötaxi i all ära – men var det inte läskigt att släppa livet på fastlandet och satsa allt på verksamheten ute på ön?
– Det var ett stort steg men bara genom att sluta pendla sparade vi en bra slant och man måste vara lite driftig när det gäller att hyra ut båt, köra båtturer, utföra uppdrag åt Länsstyrelsen och annat, säger Alexander. Sedan kräver ju det vanliga också vardagspusslet med hamnsling av mat och andra ärenden en del kreativitet. Speciellt som att det inte går någon reguljär trafik hit.
Flytten till gården på Storön blev en lika rejäl som välkommen kursändring i livet för Alexander och Judit.
Hur ser en vanlig dag ut?
– Det är väldigt skiftande men i stora drag går vi upp på morgonen, går ut till ladan, plockar ägg, ser till djuren mår bra. Sedan är det dags för Judit att dra iväg till förskolan med vattenskotern. Resten av dagen går åt till stängsel som måste lagas, RBNB-hyresgäster som ska tas emot, båttaxi-körningar till Djurö Nationalpark och annat. Sedan kräver ju glasskiosken en del engagemang.
Förskolan?
– Ja, det var just det. Vi har ju ett riktigt glädjeämne i att uppleva allt detta genom barnens ögon. Hur de månar om djuren, älskar att köra båt och i det ena fallet även bli skjutsad med vattenskoter till förskolan. Något som minstingen dock får vänta med ett tag till, avslutar Alexander.
Mer info om familjen Lindblad-Ernvik och deras verksamhet på storongarden.com.
